Filosofias andra blogg

Hur påverkar "bindningshormonet" relationer mellan kvinnor och män?

2012-01-17T09:59:00.010+01:00

Jag har för ett antal år sedan fått lära mig av en sexolog att det hormon som frigörs hos kvinnan under amning frigörs även under samlag med en man och när vi kysser varandra.

Fullt ut vad det här innebär för kvinnor i allmänhet vet jag inte men jag har mer o mer kommit att förstå hur det påverkar mig.

Det här är ett bindningshormon som gör att när jag ammar blir mitt fokus inställt på att tillgodose mitt barns behov. En gudomlig anordning för artens överlevnad. Jag har förstått att jag påverkas på ungefär samma sätt när det här hormonet frigörs tillsammans med en man, min uppmärksamhet på min älskades behov o min längtan att tillgodose hans önskningar blir väldigt stor. Även i detta fallet säkert en gudomlig anordning för artens överlevnad då det skapar en bindning mellan mannen o kvinnan som förhoppningsvis gör att mannen stannar kvar hos kvinnan o tar ansvar för sin avkomma.

När jag tittar i backspegeln på de sexuella relationer jag har haft i mitt liv, kan jag se att nivån av detta bindningshormon i min kropp, antagligen spelat en ganska stor roll när det gäller min motivation att ta ansvar för relationen o möta min partners behov.

När månvarvet går mot sitt slut o kroppen förstår att ägget inte är befruktat, känner jag att bindningen släpper. Det är i dessa lägen vi kvinnor ofta uppfattas som ”stingsliga”. Det jag tror händer är att vi här vaknar upp lite ur ”hormondrogen” o börjar ifrågasätta vad vi egentligen håller på med. Varför tar jag ansvar för mannens behov? Är det verkligen till någon hjälp för honom? Han är ju inget barn, han kan ta ansvar för sig själv. Kanske blir vi också irriterade på att mannen inte uppskattar det vi gjort för honom trots att det kanske är sånt som han aldrig har bett oss om att göra. Kanske känner vi att vi sviket oss själva o vår egen innersta längtan, bortom reproduktionen, om vi nu är klara med den livsfasen.

I det här läget känner kanske inte alls mannen igen kvinnan o tycker att hon inte är sig själv, men det är här i frånvaro av hormonets påverkan som åtminstone jag lättare kan se vad det är som jag innerst inne vill o längtar efter, vad som är viktigt för mig, mina drömmar o mål, mitt egentliga syfte. Det kan ju mycket väl vara just det jag ges tillfälle att möta i min relation till mannen ifråga, men vad vi vill är något som är föränderligt så länge vi lever o därför behöver ges tillfälle att omprövas, som jag ser det.

Jag sörjer mina relationer vid varje fullmåne, låter förväntningar på dem dö liksom ägget som lämnar min kropp. Vad är det som återstår efter det? Vad är det jag vill möta o bjuda in i mitt liv Nu? Vilka människor vill finnas kvar i mitt liv efter ”döden” då mitt behov av att tillfredställa andras behov för tillfället har lagt sig o jag är fri från hormonets påverkan? Oberoende och fri. Sårbar och naken. Jag föds på nytt. Det är dags att lära sig att gå igen, visst finns erfarenheten kvar från tidigare ”liv”, men det är ändå alltid något helt nytt som jag aldrig upplevt förut. Det kan kännas läskigt ibland att börja gå mot det okända, men det bär på oändliga möjligheter, när jag börjar ta ett steg i taget och uppleva det som är, här o Nu.

"Om du hade varit jag..."

2011-12-11T19:35:00.003+01:00

Min son är en fantastisk läromästare. När jag klagar på hans beteende påminner han mig om något som verkligen är viktigt o sant! Han säger - Om du hade varit jag så hade du gjort precis likadant som jag.

Lätt att slå ifrån sig o börja påstå att, så skulle jag aldrig ha gjort, jag skulle ha agerat på ett helt annat sätt. Men om jag verkligen vore DU, så skulle jag ju agera utifrån din förmåga, dina tidigare erfarenheter, dina arvsanlag, dina känslor o dina tankar osv.

Min son har fått diagnosen autism. Det sägs att personer med autism har brist på empati o inlevelseförmåga, men det som ofta betecknas som empati o inlevelseförmåga, är att vi själva sätter oss in i någon annans situation o utgår från hur vi själva skulle ha agerat i samma situation o det handlar ju mer om förståelse för sig själv än förståelse o medkänsla med någon annan.

Min son har inga problem med att känna medkänsla om jag visar mina känslor, försöker jag däremot dölja vad jag verkligen tänker o känner, kan han bli orolig o provocerande.

För mig är ALLA människor MED-människor. Det finns inga MOT-människor. Jag skulle kunna ha fötts som vilken annan människa som helst! Jag skulle kunna ha varit du. Jag skulle kunna ha varit nobelpristagare, jag skulle kunna ha varit mördare, vi är ett brett spektrum av en o samma, som jag ser det.

Jag kan inte döma någon annan människa. Alla gör precis det som deras liv lett fram till. Vi kan utvecklas o lära oss om oss själva genom att möta varandra, inte genom att tala om hur andra borde vara o bete sig, utan genom att vara ärliga o sanna med vilka vi själva är.

Jag tror på medvetenheten om helheten.
Jag tror på mänskligheten o på möjligheten!

”Hur hittar jag en man att ha en innerlig fysisk relation med, även om det inte är ett riktigt förhållande? ”

2011-12-05T16:19:00.002+01:00

”Hur hittar jag en man att ha en innerlig fysisk relation med, även om det inte är ett riktigt förhållande? ”

Denna fråga fick jag utav en av mina läsare. Mitt svar är:
Tack för förtroendet! Den viktigaste älskaren finns i dig själv. Lyssna till din älskares röst inom dig. Han säger: Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig i varje andetag du tar. Känn hur han rör vid dig i beröringen du får från underlaget du ligger, sitter på, hur det blir till en smekning bara du rör dig lite grann, i alla beröringspunkter mot din hud.

Även solens värme, vinden som snuddar vid dig, regnet som kysser dig, älskaren inom dig finns i allt detta. Bli uppmärksam på dofter o låt smaker som fyller din mun bli smaken av din älskare inom dig. Denna älskare som finns i dig kan ge dig support o tröst.

När du hör rösten i varje andetag kommer du att känna att kärleken flödar över o du kan rikta den till allt o alla, du kan se den i naturen o i människor du möter. Nu är plötsligt hela kosmos din älskare o det här kommer göra att du får allt du behöver.

När du börjar älska med kosmos, börjar det hända saker i din omgivning o du blir till en kärleksmagnet som drar till dig de människor upplevelser o möten som du behöver för att läka dina sår o helas o blomma ut i ditt sanna jag, din fulla potential, där ditt gudomliga ursprung blir synligt.

Kram Sofia

"Varför lever jag, vad är det för mening med alltihop och vad ska jag ha till middag?"

2011-11-08T19:33:00.001+01:00

Jag tar mig glatt an Pias föreslagna tema ”Varför lever jag, vad är meningen med alltihop och vad ska jag ha till middag?” Vad månne bliva av detta? Spännande det här med att skriva från hjärtat. Varför lever jag? En fråga som skapar nya frågor...vad Är Jag?...vad Är Liv? Genom att försöka definiera detta känner jag att jag förmodligen kommer att begränsa mig själv o livet. Jag vill vara öppen för oändliga möjligheter o känner mig lätt instängd i det som många andra kanske upplever som trygghet. Livet är överraskande o föränderligt och så upplever jag även oss människor vara om vi verkligen vågar tillåta oss att se oss själva.

Vi har en förmåga att lätt begränsa varandra och livet genom att ha en massa förutfattade meningar om varandra baserade på tidigare erfarenheter, som kanske inte ens är vår egna erfarenheter av varandra utan handlar om sådant som hänt för mycket längesedan. Är vi uppmärksamma kan vi avslöja oss själva o våra mönster, när vi som bäst håller på att beskriva en jobbig typ, en bekant, en nära vän eller vår partner ...Om vi vågar se oss själva i varandra o acceptera att allt detta som vi ser i andra finns inom oss...kan vi komma att ana att ”Jag” innefattar så oändligt mycket mer än ”bara jag”...att ”jag” snarare är en del av ett Vi som upplever denna stund tillsammans. Vi Är själva upplevandet. Varandet som tar sig uttryck på alla möjliga tänkbara sätt o som ständigt ger oss nya ledtrådar, som vi kan börja nysta i för att finna att det finns ingen slutända, utan det liknar mer ett nät där vi alla hör ihop och samverkar.

Vi är inne i en tid då jag tror allt fler kommer att kunna se dessa samband, en tid då meningslösheten i att konkurrera blir allt mer uppenbar. Vi slösar med jordens resurser o tillverkar en massa onödiga prylar som vi inte behöver. Vi gör det för att tjäna pengar. Behöver vi pengar o behöver vi kalla något mitt eller ditt ifall vi upptäcker att vi delar samma varande? Jag tror inte det. Jag tror på oss tillsammans som ett gemensamt uttryck, en skapelse av varandet i oss, som även kan uttrycka sig på många andra sätt än varandes människor. Kanske är vi i vår mänskliga form som en lek med dockor...en kär lek...lekt av oss själva...för att förstå....eller bara för att ha roligt!

O så slutligen dagens middag: Kycklingfilé som marineras i Thai sweet chili sauce o soya, wokat tillsammans med grönsaker, en skvätt havregrädde o jordnötter, serveras med ris . Smaklig måltid o en god aptit på livet önskar jag er!

Mitt skrivande

2011-11-07T22:15:00.002+01:00

Igår när jag satt på tåget hem från Stockholm funderade jag en del över mitt skrivande o varför jag inte skriver så ofta som tidigare för att bearbeta o processa det jag känner o upplever. Kom fram till att det antagligen beror på att jag umgås mer med människor som verkligen möter mina behov nu o genom det hjälper mig att se mina behov o uttrycka mina tankar o känslor mer direkt. När jag kom hem o öppnade min inkorg som inte alls innehåller lika många mail nu som under den tiden då jag var en mer flitig skribent, fann jag helt överraskande brev från 2 personer jag inte alls känner som båda på olika sätt uttryckte tacksamhet över mina texter på nätet. När jag skrev ofta var detta inte ovanligt men nu! Lustigt! Är det kanske så att universum vill säga till mig att fortsätta att skriva....att även om jag idag får mer förståelse för mig själv direkt i kontakten med andra o inte behöver bearbeta lika mycket genom skrivande, så kanske det jag skriver i syfte att bättre förstå mig själv kan vara betydelsefullt för andra. Vill gärna användas för det gemensammas bästa, så jag ska förhålla mig öppen att nedteckna det som vill skrivas av mig även i fortsättningen, även om mitt eget behov inte känns lika stort. Var gärna med o skapa frågor i mig som jag behöver ta skrivandet till hjälp för att finna svar på.

Ett barn och dåres ursäkt..

2011-05-21T11:40:00.000+02:00

Jag har sedan hösten 2007, burit på en dödslängtan. En längtan efter att bara upplösas i alltet och bli ett med allt och alla, i enhet och fred. Väldigt ofta kan jag uppleva detta tillstånd inom mig redan nu, men ibland kommer det in rädsla o skuld i mitt liv, som separerar mig från kärleken som jag normalt känner att jag vilar i.

Det är absolut inte så att jag skulle vilja ta livet av mig, jag älskar livet!!!
Sen den dagen jag blev medveten om denna längtan, har min ständiga bön varit, att få användas av livet o samverka med andra för det gemensammas bästa, genom att bara vara den jag innerst inne är.

I denna öppenhet o beredskap, har jag blivit mycket mer mottaglig o kan lättare känna av andra människors behov, längtan, känslor och drömmar. Detta har medfört att jag fått ett stort nätverk av vänner som jag upplever att jag samverkar med i min egen längtan efter enhet o fred på jorden.

Trots min välvilja, kan det jag säger och gör, ibland göra andra människor väldigt ledsna. Det händer när jag inte vilar i kärleken, utan känner mig separerad pga rädsla och skuld.

En sak som får mig att känna skuld är när jag dras med i samtal om människor som inte är närvarande i rummet, o jag uttrycker saker på ett sätt som jag inte skulle ha gjort om den människan stod där framför mig. Om det dessutom är så att samtalet är med en människa som står mig nära o som känner sig orättvist behandlad, kan jag dessutom utan svårighet plocka upp min älskade väns känslor o känna dem som om de vore mina egna.

Efteråt kommer det jag har sagt om en annan människa, att stå emellan mig o den människan o begränsa min förmåga att möta denne utan skuld och rädsla. Det har gjort att jag istället ofta valt att stå för vad jag sagt o istället uttrycka det direkt till den det gäller utan att ta hänsyn till om den människan kan och vill ta emot vad jag har att säga.

För mig har det känts som om skadan redan är skedd, redan då jag säger detta om den människan till andra.
Personligen gör det mig väldigt ledsen när mina nära vänner väljer att prata om mig istället för till mig o jag föredrar verkligen att de tar upp saker med mig direkt om det inte är av den art de kan o vill behålla för sig själva. Även när det gäller sånt som gör mig väldigt ledsen, så är jag ändå tacksam, eftersom rädslan den andre har för att ta upp det direkt med mig, också är något som begränsar vårt möte o leder till separation.

Från barn och dårar får man höra ”sanningen” och jag känner mig väldigt ofta som både ock. Jag är tacksam över denna insikt om mig själv som jag fått nu på morgonen med hjälp av frågeställningar från en älskad vän. Jag hoppas detta ska göra mig mer medveten om vad jag säger o skriver, varför o hur det tas emot. Att när jag uttrycker saker utifrån skuld o rädsla, behöver jag ju faktiskt inte stå för det negativa jag gett uttryck för utan kan istället ta tillbaka det och be om ursäkt för det, istället för att desperat försöka rättfärdiga mina misstag.

Vill be om ursäkt till alla som drabbats av mina ”sanningar”
Jag älskar er!
Sofia

Förlåt oss alla män

2011-05-16T19:28:00.001+02:00

Jag såg för en tid sedan en video, som ni gjort där ni bad om ursäkt o alla mäns vägnar för alla de brott o allt det våld som begåtts genom tiderna gentemot oss kvinnor.

Jag tycker att det är hög tid att vi kvinnor ber om ursäkt och i medvetenhet tar ansvar för vår del o vi inte spelar oskyldiga till vår historia och den aktuella situationen i världen idag.

Jag ärar den manliga energin, dess styrka, kraft och villkorslösa kärlek! För mig är den manliga energin lik en hund.

Glad, tillgiven, lekfull, utåtriktad, kreativ, nyfiken och energisk. Det är en uppvaktande energi som naturligt ger andra uppmärksamhet. Det är en energi som har en tydlighet i vad den vill. Den är ärlig och rättfram.

Den kvinnliga energin är mer lik en katt, som ligger och spinner i solskenet och njuter av sitt eget sällskap, men även om katten är mer inåtvänd och oberoende, så söker den också ibland kontakt, men mer sinnligt, likt en katt som stryker sig mot dina ben och vill bli smekt eller hoppar upp och lägger sig ovanpå boken som du just ska läsa.

Den kvinnliga energin som ibland vill ha uppmärksamhet av den manliga energin, har genom tiderna ofta använt sig av ett fult spel. Kvinnor som spelar på sin sexualitet, för att få män att göra sånt som de vill. Kvinnor som använder sex som maktmedel. Kvinnor som medvetet väcker den sexuella kraften hos män utan att vilja ta emot den, utan i syfte att söndra och härska.

När män inte förstår vad det är kvinnor vill, föds frustration, ilska och förakt, som kan leda till att den manliga goda kraften omvandlas till våldshandlingar. Våldshandlingar som leder till att männen känner skuld och det kan även leda till att män känner rädsla för den stora livgivande kraften som finns inom dem. De män som genomskådar kvinnors spel, kan trots det bli berövade sin lust och glädje o förvandlas till cyniska tråkmånsar.

Vi kvinnor behöver stå upp o ta vårt ansvar och i medvetenhet möta männen och vara tydliga med vad vi vill och längtar efter, så att den manliga o den kvinnliga energin kan förenas i harmoni och balans och befrias från den skuld och rädsla som separerar oss.

I oss alla finns båda dessa energier, låt dem mötas och älska med varandra inom oss! Låt oss sen alla mötas o älska varandra i lust glädje och lätthet!

Morgonens insikt

2011-05-16T19:26:00.001+02:00

Idag har jag förstått varför jag numera så sällan känner mig anklagad och hamnar i lägen där jag går i försvar.
Jag tar inte längre allt så personligt eftersom jag inte längre identifierar mig med min person. Jag identifierar mig med det varande som upplever stunden och det varandet utgör vi tillsammans.
Jag ser idag min medmänniska som en del av mig själv. Det finns ingen anledning för mig att döma och värdera andra människor, utan allt vi upplever tillsammans kan användas till att medvetandegöra oss själva, hjälpa varandra att se, acceptera, förstå, älska och omfamna allt som är. Det finns förstås tillfällen då det fortfarande intraffar att jag känner mig anklagad och värderad...eller känner behov av att anklaga och värdera andra, det är i de möten då jag känner mig separerad från helheten och kärleken. När det händer försöker jag nu istället att se, vad det är i mig, som får mig att uppleva separation inom mig själv, utan att anklaga och värdera mig själv eller den som väcker känslan. Allt kan användas och föra oss närmare varandra och sanningen om oss själva. Jag får uppleva och möta allt det jag behöver och vissa saker kanske jag inte kan förstå omedelbart, utan blir ett frö som kanske gror så småningom.

Sömnens betydelse för samverkan och helande

2011-05-16T19:23:00.001+02:00

Idag vaknade jag med en insikt om sömnens betydelse för mig. I sömnen upphör den separation som jag kan uppleva som ett jag och ett du. I den drömlösa sömnen är jag ett med allt och alla. Jag kan få tillgång till den kunskap jag behöver genom drömmar. Att våra tonåringar ofta sover så mycket är som jag ser det en oerhört viktig process! Inte bara för den fysiska tillväxten utan för att känna kontakten med helheten. Att bli vuxen och helt ta ansvar för sig själv o sitt eget liv, kan naturligtvis kännas väldigt skrämmande och ensamt. Sömnen kan omvandla vår rädsla och omsluta oss i villkorslös kärlek.
När jag möter en annan människas kunskap, förmåga och unika varande i vaket tillstånd, ser jag det som en gåva till mig. Hos mig väcks ingen önskan eller strävan efter att utveckla samma förmåga eller inhämta samma kunskap som den jag möter, utan jag ser det som att jag får tillgång till allt detta genom den jag möter. Den jag möter är en del av mig. Vi finns till för varandra och meningen tror jag är att vi medvetet ska samverka även i vaket tillstånd, precis som vi gör när vi sover.

Drömmar om villkorslös kärlek och relationsanarki

2011-05-16T19:20:00.000+02:00

Jag hade två så fantastiskt talande drömmar i natt som jag bara måste anteckna.

I den första drömmen skulle jag ta ädjö av min älskade vän på flygplatsen. Han skulle återigen iväg på en lång resa. Han överlämnade något till mig, som han ville att jag skulle ta hand om medan han var borta....Jag tog med stor förvåning emot det han räckte över till mig...Han hade tagit av och räckt över till mig sin kuk! Jag blir väldigt överraskad o full i skratt, vilket förtroende...men snälla det här går ju inte! Den kommer ju att hinna ruttna innan du är tillbaka, säger jag. -Oj, det tänkte jag inte på säger han. - Sätt nu fort tillbaka den, så den förblir levande, varm och en del av dig. Vi skrattar tillsammans innan vi skiljs o ber varandra att ta hand om och ta ansvar för hela oss själva.

I den andra drömmen har jag o min älskade vän fått ett kärleksbarn tillsammans,barnet symboliserar i denna dröm vår relation. Relationen är baserad på villkorslös kärlek. Det enda vi önskar av den andre är att den ska vara sig själv fullt ut och göra det den innerst inne vill och längtar efter. Barnet är så vackert...så helt perfekt! Jag ser på barnet som vilar nöjt i min famn... barnet är så litet trots att det är så välutvecklat...så slår det mig att jag glömt att spädbarn ska ammas o bytas på! Det här barnet skriker inte för att få sina behov tillfredställda! Barnet överlever på något mirakulöst sätt utan näring, men det växer inte. Jag inser att för att detta barn ska växa, behövs att vi medvetet väljer att ge barnet näring, för att vi vill och önskar att det ska växa.

Till mina Kärlekssystrar!

2011-02-23T14:26:00.001+01:00

Jag har börjat att se allt klarare vad min längtan efter att vara nära andra kvinnor egentligen består i....

Min längtan efter att komma nära andra människor vare sig det är en man eller en kvinna som attraherar mig....är inte sexuell, däremot är JAG i allra högsta grad en sexuell varelse...

Jag välkomnar o omfamnar allt det som är jag. Jag tillåter alla mina tankar o känslor att finnas komma och gå....

I möten med andra människor vill jag ge samma utrymme till andra.
Jag vill välkomna och omfamna allt det som är Du.

I vissa tankar och känslor kan vi mötas o nå in till varandra, vi kanske kan dela gråten o skrattet och i vissa fall kanske vi även kan dela varandras lustkänslor.

När vi inte delar varandras tankar och känslor kan vi ändå finnas till för varandra o skapa samhörighet o delaktighet genom att bara finnas där för varandra och ta emot och tillåta den andre att vila under en vinges beskydd...i villkorslös moderskärlek...att få näring av...växa av..

Ofta beskrivs männens sexualitet som en längtan att åter vila i moderlivet... Den längtan finns också hos mig ibland...det är ingen längtan en man någonsin kan uppfylla...för det handlar om en kvinnlig omsorg och en längtan efter att hela jag välkomnas och accepteras även av andra kvinnor...

Det känns så helande att möta kvinnor o uppleva att vi inte är konkurrenter om männens uppmärksamhet, utan att vi verkligen kan ge varandra så mycket och stärka varandra i att vara sanna mot oss själva och andra människor. Vi kan uppmuntra varandra att vara de gudomliga väsen vi innerst inne är!

Älska (med) dig själv!

2011-02-20T10:15:00.002+01:00

Vänner har börjat fråga mig...hur de hittar den där lustfyllda energin som de märker att jag har:-)

Så här lyder en liten "brevkurs" till en vän om hur det funkar för mig:
"Du kan börja med att älska med kudden :-D När du smeker DEN kan du förhoppningsvis släppa tankarna på att göra det skönt för någon annan;-)...Tänkandet gör att du delvis är kvar uppe i huvudet...att använda en bild av någon du älskar...kan visserligen vara bra för att väcka själva lusten till att börja smeka kudden...men nästa steg för att helt kunna uppfyllas av energierna är att släppa alla bilder o bara fullt ut uppleva sensationerna som händer i kroppen...bara du rör dig lite...bara du andas...alla beröringspunkter...mot olika underlag...det kärleksliv som pågår inom dig..gör dig levande...det är den lusten som gör att din ande vill vara "ihop" med din kropp, det är ett samlag du kan njuta av hela tiden...när som helst..bara du stannar upp o är närvarande i din kropp. När du "är ihop" med dig själv eller rättare sagt när du blivit medveten om det här kärleksförhållandet, känner du dig fullkomligt hel och du kan då älska o möta andra människor med "hela" dig...du hamnar inte i något beroende av någon annan människa, utan kan ge dem du älskar utrymme att vara som de är o göra vad de vill utan att din existens på något sätt hotas av andra människors existens."

Har nu också funnit att kundaliniyogan verkligen är ett utmärkt redskap till att stimulera kärlekslivet som pågår i mig...det är så fantastiskt njutbart!

Beröring

2011-01-28T21:37:00.003+01:00

Ibland när jag smekt mina bröst, har jag försökt känna efter, om det är i min hand eller om det är i bröstet som det är skönast....Jag har kommit att tänka på detta för att det känns så olika vid olika tillfällen när någon tar på mig...ibland känns det nästan ingenting alls o ibland är det helt himmelskt!

Jag har kommit fram till att det beror på närvaro o avsikt. När någon tar på mig o är helt närvarande i den beröringen och bara rör vid mig för att den tycker att det är så skööönt...kan jag med min närvaro möta den beröringen och det uppstår en koppling..en kanal där våra energier kan mötas o flöda in i varandra o vi kan känna varandras njutning.

När någon tar på mig med avsikt att försöka göra det skönt för mig eller med något annat mål i sikte...uppstår det sällan någon öppning där vi kan nå fram till varandra. Befrielse från förväntningar på oss själva o varandra, skapar oändliga möjligheter att mötas på! Bara känna efter...o känna in, o låta kroppen följa den längtan som uppstår...längtan att röra på sig, för att det är skönt att vara i kroppen... längtan att röra vid en annan människa, öppen att mötas i varje cell, samtidigt som det när som helst är okej att dra sig tillbaka o tillåta sig o den andra människan att vila i sig själv.

Det är så lätt att känna förväntan på sig själv...o att tolka viss beröring eller njutning som signaler till att det är fortplanta oss vi ska göra...O det kan förstås vara så att det är barn vi vill göra, men i många fall tror jag att det är mötet i hjärtat o själva njutningen vi längtar mest efter, men fortplantningsmekanismerna kan lätt göra att fokuset hamnar någon annanstans, då våra mer djuriska lustar gör sig gällande...

För mig är den sexuella energin själva livslusten o kreativiteten, det som förenar ande med kropp o den kan uttryckas o avnjutas på så många sätt! I mig o tillsammans med andra.

Utan förväntan, bara med längtan

2010-12-15T19:56:00.001+01:00

...Jag har inte något bestämt mål för vårt möte...jag vill inte uppnå något särskilt...jag vill bara möta dig...o se vad den energi som skapas i vårt möte är av för art...det är spännande!!! Vad som händer är unikt för vårt möte...det behöver inte värderas o jämföras med någonting annat. Det är en fantastisk möjlighet som vi människor har!!! Det är något jag uppskattar oavsett vad som händer i mötet...Jag välkomnar vad som sker...o upplevelsen kan inte göra mig besviken för den är alltid ny.

Möt mig här

2010-12-15T19:54:00.001+01:00

Himmelriket är sååååå överraskande nära :-))) Det finns i alla möten som uppstår i kärleksfull närvaro....det första o viktigaste är mötet med mig själv...den kärleksrelationen är den som möjliggör alla andra möten... För mig kan en promenad vara en sensuell sensation! Så himla skönt det är att befinna sig i en kropp!

Gåvan vi kan ge varandra då vi möts, är möjligheten att se oss själva i varandra, möjligheten att spegla oss själva i varandras ögon...o inse att vi delar samma varande...samma närvaro...allt ÄR gemensamt...du är en del av mig.

Hjärtats längtan

2010-10-10T19:59:00.001+02:00

I mig bor en längtan efter att mötas

Den är på intet sätt desperat utan har all tid i världen

Min längtan begränsas inte av tid och rum, utan lever i stilla frid, i varje nytt Nu

Vi möts och vi skiljs under resans gång...

I tankarnas värld kan detta skapa onödigt lidande

Jag vill tillåta vår relation att förändras och utvecklas

Men inte i huvudet i frånvaro av varandra

Utan i hjärtat i varandras närvaro

Jag vill minnas dig med glädje från vårt senaste möte

Och se fram emot vårt nästa möte med nyfikenhet

Jag vill mötas igen och igen

Och överraskas och välkomna

Vad än vårt möte bjuder oss på

Jag älskar!

2010-10-10T13:11:00.002+02:00

Sen jag slutat längta efter kärlek som om det vore en gåva som någon annan ska ge mig och insett att det är jag som är själva kärleken, finns egentligen inte längre några hinder o begränsningar för kärleken att flöda genom mitt liv.

Jag ÄR ett verb, Jag ÄR själva älskandet! Jag är ett pågående kärleksuttryck!!!
Det jag tror är människans sanna natur och längtan är att älska, att uttrycka kärleken, till varandra och till alltet.

Rädslan för att inte bli älskad tillbaka upphör då jag inte längre tror på kärleken som någonting som kan ges bort eller som kan ta slut, utan som Är, bubblar, sjuder genom oss. Jag är inte det som älskar mig, jag är älskandet.

Ju mer jag ger uttryck för det älskandet, ju mer lever jag, skapar jag, Är jag den jag innerst inne Är! Det ligger inga förpliktelser i att älska för mig, kärleken är villkorslös o gränslös till sin natur.

Älska MER!!!

Utrymme

2010-05-11T11:52:00.000+02:00

Jag bär på en osynlig gåva
Jag värnar om en ovärderlig skatt

Jag vill ge av den skatten till Dig
Du kan inte se vad det är jag ger dig...
Men om du kommer närmare...
så kanske du kan känna vad det är

Gåvan jag ger dig är utrymme
Utrymme att vara dig själv

Utrymme att vila i, att växa i,
Få kraft av, ge kraft av

Ett utrymme att mötas i
En solig plats, en rolig plats…
Det alstras värme i vårt möte… i mitt sköte

Jag vill ta emot dig precis som Du är
Tillåta alla dina känslor och tankar

Jag tänker inte värdera dem
Allt jag vill ge dig är utrymmet
Utrymmet att finnas till

Att få leva och få uppleva vem du Är
Välkommen till paradiset
Möt mig i himmelriket
Utrymmet som vi kan ge varandra

Kärleksmöten

2010-04-26T10:32:00.001+02:00

Vi var tillsammans du och jag
Vi delade allt, varje andetag…

Vi var ihop ett litet tag
Vi smälte samman du och jag…

Hud mot hud, hjärta mot hjärta
Vilande, varande ett…

Vårt kärleksmöte är över
Vår stund tillsammans förbi…

Men bara för denna gång!
Och leende minns jag din sång!

Jag lever och andas lycklig här
I vissheten om att du finns där

Kärleken tar aldrig slut
Vi kan mötas igen som förut

Vara tillsammans i kärleken
Lekandes smekandes fulla av lust

När vi inte ses är jag här och nu
Och kan helhjärtat möta ett annat du

Jag kan vara öppen, jag kan vara sann
O berätta om mötet med en annan man

Och ingen kan någonsin ersätta dig
Vår upplevelse är unik för mig

Min önskan är att du ska göra det du vill
Utan rädsla att såra eller inte räcka till

I full frihet älska och bara vara den du är
Och veta att jag är en vän som för alltid har dig kär

Våga vara obekväm

2010-03-29T17:26:00.002+02:00

Jag spelar inga spel och jag är medveten om att min uppriktighet ibland kan göra andra människor ledsna. Det kan vara väldigt jobbigt att behöva göra någon besviken, men vill jag vara sann mot mig själv är det ibland oundvikligt. Många gånger är det enklare att vara till lags och anpassa sig efter andra människors önskningar eller förväntningar.

Genom att uttrycka vad jag själv innerst inne vill och önskar kan det jag önskar bli verklighet. Jag kan inte regissera andra människors ageranden men genom att vara tydlig med vem jag är och vad jag vill kan jag antingen attrahera eller stöta bort människor ur mitt liv. Jag vill inte försöka övertyga någon att följa min väg, utan för mig är det viktigaste att var och en följer sitt eget hjärta och när våra vägar korsas eller följs åt, kan vi glädjas över det och njuta av varandras sällskap.

I lördags blev jag ställd mot väggen av en människa som jag ännu inte känner särskilt väl, men som jag tidigare uttryckt intresse för att vilja lära känna närmare.
Hon hade fått höra att jag skulle ha en träff med andra nära vänner och undrade över varför jag inte bjudit in henne.

Den enkla vägen hade varit att hälsa henne välkommen till träffen och då hade jag dessutom fått framstå som en förtjusande människa som inkluderar alla.
Jag valde en annan väg och sa precis som det var, att träffen ifråga var ett tillfälle jag skapat för att få möjlighet att träffa de nära vänner som jag prioriterar mest i mitt liv just nu. Jag kom att känna mig rätt upprörd, anklagad och ifrågasatt i den här situationen, vilket var obehagligt, men så här i efterhand är jag väldigt glad och tacksam över att ha fått tillfälle att uttrycka en sida av mig själv som kan upplevas som rätt obekväm, både för mig själv och andra.

Jag fick en alldeles fantastisk söndagseftermiddag tillsammans med mina älskade vänner, en upplevelse som jag gått miste om ifall jag valt den enklaste vägen. Visserligen hade det kunnat bli ett underbart möte även om min nya bekantskap blivit inkluderad men det hade blivit något helt annorlunda och inte det som jag och mina vänner kommit överens om denna gång.

Att riskera att stöta bort människor genom att visa vem jag är skrämmer mig inte längre. Min önskan är att omge mig med människor som accepterar och uppskattar mig just för den jag är och som vill möta mig i villkorslös kärlek. Jag inbjuder till och skapar många tillfällen att mötas på, både på tu man hand och i grupp, så möjligheter att utveckla nya kontakter finns det gott om. Jag vill uppmuntra människor att droppa fikonlövet och bara vara sig själva. Sanningen gör oss verkligen fria. Paradiset finns i det öppna. Jag upplever att jag kan skapa det jag själv drömmer om bara genom att tillåta mig att vara den jag är fullt ut! Prova på och njut! <3 <3 <3

Självrespekt

2010-02-03T12:52:00.000+01:00

Jag har en vän som är väldigt bra på att se andra människor och på att visa andra uppskattning.
Han ser kvinnor som gudinnor och i hans sällskap kan den mest oansenliga lilla blomma slå ut och känna sig vacker och älskad. Jag tycker det här är en fantastiskt fin egenskap som min vän har och han inspirerar även mig att uttrycka och våga visa mer av den kärlek jag känner till andra människor.

Tyvärr har det hänt att den som fått uppskattningen och njutit av den, blivit beroende av den. Den har fått henne att äntligen känna sig levande och glad…och då har hon velat ha mer av den form av bekräftelse som denna man gett henne.

Så hon har lockat med sin kropp och med sina ord, för att få honom att ge henne mer. Inte för att hon uppskattar honom som person, utan för att hon vill att han ska få henne att känna sig uppskattad. Hon vill bli dyrkad.

En längtan efter kärlek har gjort att hon erbjudit sig själv och sin kropp inte för att hon älskar honom utan för att hon vill bli älskad. Efteråt har hon känt sig äcklad av vad som hänt och känt sig utnyttjad. Vad hon inte insett är att det är hon själv som utnyttjat sin egen kropp för att få njuta av lite uppmärksamhet. Det hela är mycket sorgligt eftersom hon istället beskyller min vän och menar att det är han som betett sig illa. Han som bara givit henne det som hon uttryckt sig vilja ha.

Tyvärr är det nog ganska vanligt att sådant här händer. Att människor ger för att få något tillbaka. Att människor säger: Jag älskar dig, som om det vore en fråga som kräver ett svar. Att älska sin nästa som sig själv, heter det och den kärleksrelationen som vi har till oss själva är den som behöver fungera för att det ska vara möjligt att möta andra människor i kärlek. Att älska och respektera sig själv och inte göra sånt som vi innerst inne tycker känns fel. Alla kan vi begå misstag och det behöver vi förlåta oss själva för, inte förneka och skylla på någon annan. Att ta ansvar för sina egna handlingar, är en bra början till att hitta kärleken till sig själv och till andra.

Min upplevelse av Charlotte Magnussons musik

2010-01-18T15:48:00.004+01:00

Jag har fått förmånen att ta del av musik av Charlotte Magnusson. Det är sånger som ännu inte finns på skiva, men en av låtarna finns utlagd på My space:"När träden skjuter skott", heter den. De låtar jag hört med henne tidigare som hon spelar med Syster Fritz är av en helt annan karaktär och det är en stark upplevelse att få ta del av en helt annan sida av en älskad vän och en färgstark artist.

Charlotte Magnusson tar oss med på en resa in i det land inom oss som kanske härjats och ödelagts. Charlotte vågar se och lyfta fram det som kan kännas svårt och skuldbelagt i ljuset. Hon bearbetar jorden och väter den med sina tårar och möjliggör med sitt mod oss att återvända till de krigsdrabbade områden som kanske finns obrukbara inom oss.

Vi ges verktyg att bereda jorden för nytt liv och växande, genom att synliggöra och låta solens strålar nå fram även till det vi kanske skäms över och helst inte vill låtsas om har hänt överhuvudtaget. Charlotte har en röst och ett uttryck som berör och öppnar upp den som lyssnar och gör oss mottagliga att se och acceptera istället för att spärra av och lämna marken likt ett minfält som gör oss rädda och otrygga inombords.

Sången o musiken är inte förskönad och tillrättalagd för att behaga utan den ger en upplevelse av genuin äkthet och visar prov på en sårbarhet som går rakt in i hjärtat och skapar medkänsla och närhet till Charlotte som människa och artist. Charlotte visar med sin kreativitet att det finns sätt att återfå självkänslan och känna en stolthet över att vara den hon är.

Medkänsla

2009-11-05T15:10:00.001+01:00

Vad är egentligen medkänsla? En del anser att en inte kan vara lycklig och glad när det ser ut som det gör i världen. Hur kan jag vara glad om min broder svälter? Saknar jag i så fall helt empati?

Visst gör det ont i mig när jag möter människor som har det svårt! Jag kan känna av och påverkas mycket av andra människors känslor. Jag kan känna dem som om de vore mina egna. Jag upplever mänskligheten som en och samma kropp. Att jag kan uppfatta smärtan i hela mig, när jag bränner mig på fingrarna, betyder dock inte att jag får brännblåsor på fötterna.

Signalen som medkänslan sänder mig, är inte att gå in i andra människors lidande. Medkänslan ger mig signaler att tillverka mer positiv energi och kärlek som kan ha en helande inverkan på ett öppet sår, precis på samma sätt som kroppens system fungerar. Medkänslan uppmanar mig att hjälpa på alla de sätt jag kan, och genom att finnas till för andra helar jag också mig själv.

Något som jag anser skapar obalans i världen är att vi genom massmedia exponeras för så onaturligt mycket elände, som kan förlama oss helt, eftersom det inte står i proportion till vad vi mäktar med . Det ger oss inga verktyg för hur vi ska kunna hjälpa, utan lämnar oss helt maktlösa. Jag tror inte vi kan ta in hur mycket som helst utan blir till slut apatiska. Det som från början var medkänsla förvandlas till en klump av obehag som kan vara svår att definiera....Ångest?

Jag ser inte på TV, jag läser inga tidningar. Blundar jag för ondskan i världen?
Eller bevarar jag min förmåga att agera utifrån medkänsla?

Jag vill tjäna det gemensammas bästa! Jag vill stå till livets förfogande i tillit och villkorslös kärlek!!!
I det Är jag lycklig!

Dagen efter Satsang...

2009-11-05T15:07:00.001+01:00

den 3 oktober 2009

Jag bevistade igår en härlig Satsang hemma hos Dana, dit Stuart Schwartz var inbjuden.
Landade mjukt i en närvaro fylld av kärlek och frid.

På alla sammankomster jag varit på av det här slaget har det gemensamma varit att det samlat människor som inte längre identifierar sig med sina tankar och sin kropp utan med det som Är och som upplever stunden.

Sedan jag för två år sedan totalt ställde mig till förfogande att användas av livet och bara vara i närvaro och beredskap för vad livet vill med mig, har jag inte längre känt mig låst vid min form som människa.

Jag har kunnat erfara många berikande upplevelser som på många sätt känts mer verkliga än den verklighet som jag upplever i mänsklig form. I dessa tillstånd upplever jag det som att jag lämnar kroppen. Det är inget jag på något sätt eftersträvar, utan bara något som händer ibland och som är helt underbart.

Jag ser det mer som en försmak på evigheten, som gör att jag kan känna fullkomlig tillit.

Stuart talade om lyckan som vårt naturliga tillstånd och jag håller verkligen med om det.
Det vi inte talade om och som jag aldrig hört någon tala om i samband med en Satsang är lusten, och jag undrar lite hur det kommer sig.

För mig innehåller lyckan både glädje, frid och lust. För mig är det lusten som förenar vår ande med vår kropp. Andens lust att skapa uttrycka och älska är det som gör oss till människor. Utan vår lust skulle vi överge våra kroppar och vara i evigheten. I kärleksförhållandet mellan min ande och min kropp, blir den villkorslösa kärleken tillgänglig att ge av till andra.

Min ande njuter såååå av att befinna sig i min kropp! Genom kroppen och användandet av sinnena möjliggörs mötet med hela skapelsen och framför allt mötet med oss själva i varandra!

Jag älskar ovissheten som öppnar oändliga möjligheter.

Här och Nu i tacksamhet över att jag får ta emot allt jag behöver:-)

Konsten att se ännu mer

2009-09-06T12:23:00.003+02:00

Vissa fotografiska konstverk är ibland manipulerade på ett sätt som gör att de visar något mer än det som ögat kan avslöja. Jag associerar till den surrialistiska konsten där Salvador Dali är en av mina favoriter.

I dessa bilder framträder en känsla av galenskap. Det är en känsla som jag tror finns hos alla bara en tanke iväg...

Identifierar en sig med sina tankar och känslor, är nog galenskap den känslan som skrämmer människan allra mest.

Om en istället liksom jag identifierar sig med varandet, blir formen som energin flödar igenom inte viktig och behöver inte värderas som varandes overklig eller skrämmande på något sätt.

Bilderna blir istället än mer njutbara, för att de visar på en kvalite som rör sig i en annan riktning och synliggör en annan dimension.

Det sinne av kreativitet och formförvandling som fantasin utgör.

Fantasin gör det möjligt för oss att när som helst ändra form och förflytta oss vart som helst på bråkdelen av en sekund.

...Och så kan Vi enkelt mötas, i ett utrymme vi själva skapar av fantasins hjälp...

Konsten att se konsten...

2009-08-22T19:06:00.003+02:00

Dans!

Vad är det som bilder av konstformen dans kan locka oss att se?
Genom att välja bort att visa dansarens ansikte, kanske vi lättare kan få upp ögonen för det?

När vi ser ett ansikte är det lätt hänt att genast fastna i bedömningar av den människan.
Det verkliga seendet blir fördolt för oss på grund av de tankar som uppstår kring själva personen.

Låt oss istället ta oss tillbaka till vårt ursprung, när vi första gången bländades av ljuset, innan vi hade ett språk.

Varde ljus! och vi överväldigas av de starka intrycken, ett fyrverkeri av färger.

Så småningom börjar vi kunna urskilja mönster och strukturer, linjespel av ljus och skuggor…

Plötsligt uppstår ur kaoset en gudomlig ordning.
Storögt, nyfiket och ogenerat ser vi oss omkring i världen.
Ett förtrollande magiskt möte i lustgården, innan någonting har blivit dolt för oss….

Vi är Närvaro! Ingenting annat än närvaro.
Senare blir vi medvetna om att vi befinner oss i en kropp och vi får lära oss att vi är separerade från den övriga världen.
Är det verkligen sant?

Vårt seende ändras när vi upptäcker vår nakenhet..
Nu kommer tankarna på hur vi uppfattas av andra och rädslorna och oron smyger sig på.
Vi döljer det vi tror inte accepteras av andra. Vi undviker att se på varandra mer än korta ögonblick.

Som tur är finns det stunder då vi glömmer bort att dölja vårt sanna jag. När vi gör något som kräver vår fulla koncentration och vår fullständiga närvaro.
Så som dans.

Slöjan glider isär och vi kan, om vi är tillräckligt uppmärksamma upptäcka närvaron hos dansaren.
Att lyckas fånga det ögonblicket när närvaron lekfullt och förföriskt ger oss människor en glimt av det, som egentligen inte kan fångas på bild, kan bli ett tillfälle att förmedla något viktigt. Något som finns tillgängligt för oss alltid…

När vi Är fullkomligt närvarande, här och Nu, upphör tid och rum och vi kan skåda in i paradiset!!!

Vårdbidragsansökan

2009-08-03T14:26:00.003+02:00

När jag för 2 år sedan, som förälder till barn med autism och asperger, sist tvingades skriva vårdbidragsansökan drabbades jag av den stora otillräcklighetskänslan och sorgen. "Tillbaka till verkligheten" kallade jag blogginlägget som beskrev detta.

Nu är min verklighet en annan trots att min levnadssituation kanske kan se likadan ut utifrån har mitt perspektiv förändrats. Jag känner att jag vill publicera den bilaga till vårdbidragsansökan jag skrev i år, eftersom den tvärtom gav mig en enorm styrka och glädje att skriva.

Bilaga till punkt 4 gällande vårdbidrag

Barnens behov av extra tillsyn och vård

Under hösten 2007 uppvisade min son Oskar en rad stressrelaterade symtom så som magkatarr, panikångest, illamående mm. Detta i samband med de nya krav och förändringar i skolmiljön som inträffar när våra barn blir tonåringar.

Oskars skolgång blev ohållbar och några alternativ till vanlig klass fanns det inte plats och resurs till så Oskars närvaro i skolan blev väldigt liten under åk 7.
Jag slutade helt mitt deltidsarbete i oktober 2007.

Eftersom jag har en syster som drabbats av utbrändhet och utmattningstillstånd, kunde jag se att Oskars sätt att reagera på sin skolmiljö, på många sätt påminde om det.

Jag insåg då att här hjälper det förmodligen inte att kräva mer resurser till den nuvarande skolan. För att min son ska kunna återhämta sig behöver han tid för vila i en miljö utan några som helst krav på anpassning, utan där han tillåts vara den han är. Den miljön vill jag erbjuda mina barn i vårt hem.

Naturligtvis skulle jag önska att skolan, ja hela vårt samhälle kunde vara en plats där vi tilläts att bara vara oss själva och att vi inte skulle behöva anpassa oss och uppvisa ett normativt beteende för att bli accepterade av omgivningen.

Till dess får vårt hem fungera som en fristad och en retreatplats. Under åk 8 har Oskar fått möjlighet att gå i en anpassad grupp och han orkar mer och mer igen, när vi tar det i den takt som han förmår.

Jag anser att personer med Aspergerpersonlighet och Autism har oändligt mycket att lära oss om oss själva och de inlärda beteenden och mönster som vi mer flexibla personer oftast inte ifrågasätter.

Mina barn reagerar direkt på saker som inte känns rätt eller är meningsfullt, vi andra kan springa i ekorrhjulet nästan hur länge som helst innan vi inser vad meningslöst det är.

Min son William går sen hösten 2007 i Aspergerklass i Uppsala då inget likvärdigt alternativ kunde erbjudas i kommunen. Det är en lång resväg och William orkar inte åka till skolan varje dag utan behöver vara hemma och vila emellanåt.

Jag har ett mycket välfungerande samarbete med skolpersonalen som uppskattar och förstår värdet i vad jag kan tillföra dem i den kunskap jag har om mina barn.

De flesta föräldrar till barn med Asperger och Autism lever i en ständig kamp, där det ställs omänskliga krav på dem att lära in ett normativt beteende hos deras barn, så att barnen likt små robotar ska uppvisa ett sätt som stämmer överens med samhällets mallar.

Jag har helt släppt den kampen och insett att min funktion som människa och förälder är att bara vara mig själv och vara det med en sådan övertygelse att mina barn kan tro på mig och på mänskligheten.

Funktionshindrad anser jag att en människa blir i miljöer där hon hindras vara sig själv och fylla sin funktion.

Jag är glad att min uppgift värdesätts av samhället och att jag har möjlighet att vara hemma med mina barn, genom det vårdbidrag jag hittills fått.

Det skulle inte fungera att ha något annat förvärvsarbete så som min vardag ser ut idag och jag är därför inte anmäld som tillgänglig arbetskraft hos arbetsförmedlingen.

Däremot har jag anmält intresse till LSS-handläggaren att ta emot något barn som har behov av stödfamilj någon helg i månaden. Jag hoppas också på att kunna få vara ett stöd för andra föräldrar i framtiden.

Min yngsta son Lukas som är född -00, är under pågående VITS-utredning.

Studie i färg

2009-06-02T09:18:00.001+02:00

Klangmassage

2009-05-11T17:11:00.002+02:00

Vibrationerna från Tibetanska klangskålar är något som jag upplever ha en starkt öppnande effekt på mig.

Igår fick jag förmånen att uppleva tonerna och vibrationerna från en mängd olika skålar i en behandlingsform som Jayant Bäckström prövar sig fram för att hitta sina egna former för.

Att olika toner och musik kan påverka mig starkt känslomässigt är något som jag varit bekant med länge. Tonerna från klangskålarna påverkar mig dock inte på det känslomässiga planet, utan försätter mig i en sinnesnärvaro som är så stark, att jag upplever mig kunna känna hur varje liten cell i hela min kropp andas.

Min andning påverkas väldigt påtagligt av de olika klangerna, och förnimmelserna i kroppen är behagligt lustfyllda.

Min kropp försätts efter ett tag i en slags sömnparalysering, där jag upplever kroppen som jättetung och orörlig, samtidigt som jag upplever en förunderlig lätthet och frihet. Det känns som om själva andan i mig, följer vibrationerna uppåt och svävar strax ovanför min kropp.

Jag skulle vilja likna det som sker med mig med en slags kärleksakt mellan mitt fysiska jag och mitt andliga jag. En sällsam njutning där kropp och ande förenas och skiljs i varje andetag.

I en presentation av mig själv beskrev jag mig vid ett tillfälle som en fri ande i en lustfylld kropp och den känslan har nog aldrig känts så påtaglig som i samband med denna upplevelse.

Även då ingen fysisk beröring sker i denna typ av behandling upplever jag det som en slags massage som är oerhört avslappnande och befriande, inte alls olikt den form av avspänning som en orgasm kan ge.

Jayant berättar att det är väldigt individuellt hur en upplever denna behandlingsform och att den även kan upplevas olika från en gång till en annan.

Jag känner mig verkligen fascinerad av dessa föremål som för mig ter sig helt magiska. Klangerna är liksom toner från himmelriket till vilka min kropp kan fungera som en resonanslåda och jag befinner mig i samklang och harmoni med alltet i livets symfoni.

Utvecklande kontakter

2009-05-03T19:14:00.005+02:00

Jag har alltid haft en stor vilja till att förstå andra människors beteende och hittat på ursäkter till människor vars beteende gjort mig ledsen och besviken. Jag har haft svårt för att sätta gränser för vad jag själv står ut med utan mer bara varit tillåtande.

I relationsanarkin poängteras vikten av att ge sig själv en fast punkt genom att tänka över hur en vill bli behandlad av andra och utgå ifrån det i alla relationer. Det här är något som hjälper mig och som jag nu försöker praktisera även fast det känns väldigt ovant och svårt.

Eftersom jag anser att var och en har ansvar för sina egna känslor har jag tidigare utvecklat strategier för att ta hand om och få utlopp för mina känslor på ett helande sätt och det har hjälpt mig att inte anklaga de personer som väckt dem i lika stor utsträckning.

Det jag har missat i att agera på det sättet är att ge andra människor chansen att respektera mina gränser, eftersom jag helt undvikit att tala om hur ledsen, arg eller besviken jag blir av ett visst beteende.

Jag vill bli tydligare med hur jag önskar att bli behandlad och tala om var mina gränser går och göra det utan att bli anklagande. Jag försöker nu göra det så gott jag kan och jag är tacksam för de övningstillfällen som uppstår.

I mötet med andra människor sätts olika processer igång och under perioder i mitt liv då jag inte varit lika öppen i mötet med andra människor, har känslolivet blivit mer vilande. Arbetet med hur jag fungerar i relation till andra människor har tagit vid där jag slutat, när jag på nytt öppnat mig igen.

Jag tycker att både förnuft o känsla är bra styrhjälpmedel och jag tror det är viktigt att inte bagatellisera känslor, utan jag mår bättre av att ge mig tillfälle att leva ut mina känslor.

Det är inte alltid tillfället att leva ut mina känslor ges omedelbart, utan en del känslor samlas på hög tills jag inte kan undvika dem längre. För att omvandla en jobbig känsla tror jag på att möta den o våga ge sig hän o känna den fullt ut, även då den känns outhärdlig.

I det kan jag uppleva en slags död, som lämnar en förunderlig tomhet efter sig. När jag fullkomligt kvider av gråt och förtvivlan o tror att jag ska gå sönder av alla sorger som väcks upp av denna känsla, kan jag plötsligt se mig själv ligga där utifrån.

Jag förundras då över hur känslor kan vara så kraftfulla. Jag lämnar på något märkligt sätt kroppen och smärtan och jag plågas inte mer, jag har dött. Det fantastiska med den tomhet som följer är att den ger utrymme o beredskap till nyskapande på alla plan. Jag kan inte mer än dö, och när jag genomlevt den känslan, känns det inte alls så farligt.

Det känns som en slags rening, känslorensning. I tomheten efteråt visar sig kärleken vara något som alltid består i mig, jag kan då känna att det inte spelar någon roll om jag lever eller dör, men det är inte av likgiltighet utan av kärlek!

Att ge utrymme för att det nya i mitt liv ska gro, växa o blomstra, kräver att jag även tillåter vissnande och död som en del av mitt liv.

Jag vill möta människor i tillit. Jag vill ge min tillit som en gåva, jag vill mötas. Människor behöver inte förtjäna min tillit genom att visa sig goda nog. Ens förmåga att visa o känna tillit tror jag påverkas av ens erfarenheter o hur en blivit behandlad tidigare, men sen jag insett att ”döden” inte är slutet behöver inte negativa erfarenheter göra att jag stänger mitt hjärta…. insikten har istället blivit att alla erfarenheter är goda erfarenheter, jag är här för att uppleva och lära. Mitt hjärta är och förblir öppet!

Öppna hjärtat!

2009-04-23T20:02:00.004+02:00

Idag målade jag denna bild på min målargrupp. På lördag är det Heart-dance på Valegården, Uppsala kl. 19-21. Det är ett underbart sätt att mötas på. Välkommen dit!

Relationsholarki

2009-03-23T20:10:00.007+01:00

Relationsholarki är ett begrepp som har uppstått, när det diskuterats alternativ till begreppet relationsanarki. En del som vill förhålla sig enligt relationsanarkin, anser att ordet anarki är ett politiskt laddat ord som inte riktigt passar dem att använda.

Holarki är ett motsatsord till hierarki. ”I en hierarki kan deltagare jämföras och bedömas utifrån position, rang, relativ makt, hur länge man varit med och liknande. Men i en holarki kommer varje persons värde från hans eller hennes individualitet och unikhet, och kapaciteten att interagera med andra för att göra frukterna av den unikheten tillgängliga.”

Enligt Arthur Koestler, som myntade uttrycket holarki, så är en holarki uppbyggd av holoner, och en holon är både en del av helheten och en egen helhet.

Jag blev jätteglad när jag läste om holarki eftersom jag känner att det så väl stämmer överens med mitt eget sätt att se på mig själv som hel och samtidigt som en del i en större helhet. Jag skrev en "Hyllning till olikheterna" 2006 som jag tycker andas Holarki.

I ett samhälle som kräver anpassning till ett socialt maktspel och en likriktning av individer, vill jag istället tillåta människor att vara som de innerst inne är, bortom de inövade roller vi får lära oss att spela. Människor som vägrar anpassa sig kallar vårt samhälle ibland funktionshindrade. Jag anser att det istället är när vi inte vågar vara oss själva fullt ut som vi blir funktionshindrade. Om vi accepterar olikheterna hos varandra utan krav på anpassning, tror jag vi alla kommer hitta vår sanna funktion och inte längre hindras av varandra. Då kan vi istället uppskatta den oerhörda tillgång som våra olikheter innebär.

Min relationshistoria

2009-03-17T10:21:00.006+01:00

Är det naturligt att vara förälskad i flera samtidigt?

När jag var liten var jag avståndsförälskad i flera personer samtidigt. Så var det även för många av mina vänner och det var inget som uppfattades som konstigt när jag var barn.

När jag som femtonåring inledde min första sexuella kärleksrelation med A, så kände jag av normen att det förväntades att jag enbart skulle vara kär i honom. Att jag även kunde känna kär-känslor för andra var inget jag talade högt om, eller ens riktigt erkände för mig själv, men det var känslor som fick mig att tvivla på om jag verkligen älskade A, och känslor som fick mig att uppleva brister hos A . Att A var en person som även visade andra tjejer mycket uppskattning, var något som fick mig att känna mig bättre till mods och absolut inget jag blev svartsjuk över.

A träffade sen en annan och gjorde slut med mig, men vi behöll en regelbunden kärleksfull kontakt. Vi blev tillsammans igen efter att de brutit och sen blev det min tur att träffa en annan och göra slut. Vår kontakt förblev dock kärleksfull under många år framöver och under en period i våra liv bodde vi även tillsammans i kollektiv .

Är allkärlek förenlig med tvåsamhet?

Eftersom jag är uppväxt i en kristen familj och har fått tagit del av berättelserna om Jesus redan som väldigt liten, kom jag som 20-åring att ifrågasätta varför inte kristna människor valde att leva mer som Jesus.

Jesus som talade så mycket om att älska varandra och visa varandra kärlek. Att älska vår nästa som oss själva. Hur han i sitt bemötande av människor inte gjorde skillnad på kön, ras, religion eller yrkesgrupp.

Hur han levde väldigt nära en liten grupp människor av båda könen och aldrig förespråkade äktenskapet utan hade ett helt annat förhållningssätt till kärlek. Jag tolkade himmelriket som ett tillstånd inom oss, som vi kan uppleva här och nu och inte som en plats att komma till efter döden.

Varför anses sex vara något som bara ska delas med en person?

Jag började ifrågasätta varför killar som hade sex med många tjejer, sågs som något positivt, medan tjejer som hade sex med många killar sågs som något negativt.

När jag begav mig ut i världen för att tågluffa bestämde jag mig för att strunta fullständigt i dessa normer och göra precis vad jag hade lust till. Detta resulterade i en massa hångel och sex med olika personer som jag blev förtjust i och jag upptäckte att det absolut inte fick mig att må dåligt utan det fick mig att känna mig befriad och levande. Jag blev väldigt kär i B, men det fick mig inte att upphöra att känna lust och intresse för andra jag mötte under resans gång.

När jag kom hem till Sverige efter ett halvår fortsatte jag att träffa lite olika personer parallellt eller efter varandra och trivdes bra med det och reste även för att träffa B i hans hemland.

Passion eller förälskelsepsykos?

Det var först när jag som 24-åring träffade C, som jag för första gången verkligen kände att jag bara ville vara med honom och upplevde en stor passionerad kärlek. Den känslan var dock övergående och efter några månader började jag känna att personen ifråga inte kunde leva upp till den drömbild av en man som jag projicerat på honom. Det var en mycket smärtsam upplevelse. Förhållandet fortgick i ytterligare ett antal månader, och blev en känslomässig berg o dalbana där jag upplevde att jag tappade bort mig själv.

När min partner inte längre visste om han älskade mig, ansåg jag att förhållandet var slut trots att jag fortfarande älskade honom. Jag återgick till mitt friare kärleksliv och blev genast mycket gladare. Jag lät olika typer av relationer tillgodose olika behov hos mig och kände mig fri och oberoende igen.

Hur biologiskt styrda är mina livsval?

Som 26-åring föddes en extrem längtan efter barn hos mig, efter att ha hållit en nära kompis spädbarn i famnen. Eftersom jag gillade min frihet och att resa mycket, gav jag inte omedelbart efter för denna längtan, utan började med att skaffa hund, för att se om jag var kapabel att tillgodose och rätta mig efter en annan varelses behov.

Det funkade alldeles utmärkt med hund. Den vän jag brukade träffa som också uttryckt en längtan efter barn blev den jag flyttade ihop och ingick ett monogamt förhållande med. Sen följde en intensiv barnperiod av mitt liv och tid för något annat existerade inte.

Normaliserar jag min egen tillvaro, så att jag inte ser mina behov?

När jag som 35-åring slutat amma yngsta sonen av tre, började jag med hjälp av vänner se att jag stängt av många delar av mig själv och att förhållandet jag levde i inte var särskilt hälsosamt för mig, eftersom det inte fanns något utrymme för mina behov i det. Ett halvår senare var separationen ett faktum.

Det var en mycket befriande känsla att flytta isär och det blev en ovanligt smärtfri, vänskaplig separation. Jag hittade tillbaka till mig själv, till min lust och mina känslor och det kändes som att födas på nytt.

Det var underbart att återigen vara fri att träffa och älska med vem jag ville och från att ha känt mig könlös och oattraktiv, kände jag mig på nytt full av lust och livsglädje. Det följde en tid då kärleksrelationer avlöste varandra och ibland överlappade varandra. Intresset för fler än en var tämligen uppenbart, varför jag inte ville inleda något parförhållande igen utan ville vara vänner, men uteslöt för den skull inte att vänskapen kunde innehålla kärlek och sex.

Är tvåsamheten en trygghet?

Som 37-åring hamnade jag på sjukhus och måste akut opereras. Under sjukhusvistelsen fick jag besök av flera vänner men jag kände ändå en viss övergivenhetskänsla och en längtan efter ett förhållande med någon som alltid fanns där för mig. Ett sådant förhållande skapades med E ett halvår senare då jag på nytt blev passionerat förälskad och projicerade alla mina önskningar på en annan person. Jag ville verkligen tro att jag nu träffat ”den rätte” och hoppades att vi skulle leva lyckliga i alla våra dagar.

Några månader senare uppdagades dock verkligheten när förälskelsepsykosen släppte. Det var oerhört smärtsamt och jag klamrade krampaktigt fast vid drömmen om att det skulle fungera. Den känslomässiga berg o dalbanan och borttappandet av mig själv var på nytt ett faktum och jag försökte omvandla relationen till en vänskapsrelation i hopp om att hitta tillbaka till mig själv igen. I denna relation var det inte lika enkelt eftersom min partner inte alls var redo att släppa taget om mig och sin dröm som han projicerat på mig.

Denna gång tog processen inte månader utan flera år. När slutligen hans bild av mig krossades fanns ingenting kvar och jag kände mig rejält mätt på förhållanden och bestämde mig för att ett liv i celibat nog var det enda sättet att slippa ifrån det relationsdrama som jag upplevde tog så mycket av min kraft. Krafter som jag så väl behövde som mamma till tre barn.

Hur vill jag förhålla mig till livet?

Skrivandet hjälpte mig att få kontakt med mitt inre och hitta kraften och svaren på mina frågor inom mig själv. Jag insåg att jag under hela mitt liv fått uppleva det jag önskat mig och att det hade lärt mig en hel del men också åsamkat mig själv och andra en hel del smärta.

Jag kom fram till att jag inte önskade mig mer för egen del utan bestämde mig för att bara vara i nuet och samverka med andra för det gemensammas bästa.

Finns det en andra hälft?

Jag insåg att mannen som jag genom åren projicerat på män jag mött, fanns inom mig själv och var en del av mig. Ett kärleksförhållande uppstod inom mig själv, mellan min manliga och min kvinnliga sida, och det skapade en massa villkorslös kärlek.

Det uppstod en vila i den villkorslösa kärleken och ett accepterande av ovissheten. Jag upplevde ett flöde i mitt liv, som ledde till många berikande möten med människor och upplevelser som ökade mitt välbefinnande.

Finns det alternativ till en-och tvåsamhet?

När jag var 42 år gammal träffade jag för första gången en människa som sa sig vara polyamorös och det var en fantastisk upplevelse. Jag kom i kontakt med ord och begrepp som var helt nya för mig, men som så väl beskrev mitt sätt att fungera. För första gången i mitt liv kände jag att någon såg, förstod och accepterade mig precis som jag är.

Inte bara accepterade, utan verkligen uppskattade mitt sätt av vara och kunde älska mig villkorslöst. Den totala öppenheten och ärligheten hos denna människa, fick mig att inse innebörden av orden: Sanningen ska göra er fria.

Jag började googla på nätet på de nya ord jag lärt mig och hittade Dr. Andies sida om relationsanarki och kände att det var ett förhållningssätt till relationer som jag kände igen mig i och ville tillämpa. Detta har gjort att jag kommit i kontakt med fler likasinnade genom forum och träffar.

Jag är väldigt tacksam över de vänskapsrelationer jag har idag, där jag kan vara helt öppen med hur jag fungerar och få förståelse, kärlek och uppskattning för den jag är.

Liv

2009-03-10T12:15:00.003+01:00

I olika form
men ändå ett och samma

Vi delar samma vatten
Vi är i samma hav

I olika form
men ändå ett och samma

Vi delar samma ande
i varje andetag

Utan vatten och ande
mister vi vår form

Utan vatten och ande
kan ingenting bestå

Vi Är vatten och ande
Vi Är ett

Open Heart Choir

2009-01-22T20:08:00.006+01:00

Snart dags för ny terminstart, YES!!!!!

Prova på Open Heart Choir gratis

Gospel, mantrasång, svensk folksång, afrikanskt m m.
Vi sjunger på gehör, utan noter. Viss röst- och scenteknik ingår.

Uppsala: Tisdag 3 februari, kl 18.30-20.30
Valegården, Alsikegatan 6 Uppsala (Nära Pianofabriken)

Stockholm: Onsdag 4 februari , kl 18.30-20.30
Högalidsskolan, T-Hornstull, Folkskoleg 13, Sal C122

Här en häftig bild som fotografen tog på vår senaste konsert i Allahelgonakyrkan. Lägg märke till att jag blivit en "Upplyst" människa ;-)

"Myblock - en revolution i det tysta"

2009-01-15T21:07:00.004+01:00

Här kommer ett inlägg skrivet av bloggarvännen Martin som presenterar en fantastisk möjlighet att vara med och skapa en bättre värld!

"Det pågår en revolution i det tysta. Än så länge i en blygsam skala men när den får lite mer fart kommer den nog få en stor betydelse tror jag. Myblock heter den och är främst ett redskap att kommunicera med människor där du bor.

Myblock har skapats av tre småbarnspappor i Göteborg med en stark vision om att både livet och världen blir bättre om man lär känna flera människor där man bor. På en karta kan man lätt se vad de andra Myblock-medlemmarna bor.

Här är fördelarna:

Hitta och kontakta människor runt där du bor
Lägg upp efterlysningar, aktiviteter, eller köpes och säljes i kvarteret
Starta och delta i grupper kring olika intressen och aktiviteter
Här kan du registrera sig utan kostnad.

Genom Myblock tror jag vi kan stärka våra lokalsamhällen på gräsrotsnivå och skapa mer levande boendemiljöer med en mängd sociala nätverk och verksamheter. Det kan till exempel röra sig om odlingslotter, trädgårdar, hantverkslokaler, reperationsrum, bokcaféer, möteslokaler, närbutiker, kulturhus, fest- och danslokaler, bytesringar, utlåningscentraler av prylar som man kan dela på

Allt det här bidrar till att skapa socialt händelserika områden. Ensamheten minskar och uppväxtmiljöerna för våra barn blir mycket rikare"

Var med och skapa en kärleksfull värld!

2009-01-11T23:10:00.004+01:00

På nyårsdagen skulle vi ha en liten tankesmedja om hur vi kan skapa en kärleksfullare värld, så vid insomnandet på nyårsnatten överlämnade jag den frågeställningen till drömmen.

Vid uppvaknandet var budskapet väldigt tydligt och klart! Närhet och beröring är det kraftfullaste redskap vi har att förmedla kärlek på.
Vi lever alldeles för isolerade från varandra i vårt samhälle o min tidigare önskan om att leva mer kollektivt känns verkligen som ett steg i rätt riktning.

I min kör har vi en fantastisk fin o nära gemenskap o det vi gör är att skapa en stund av total närvaro där vi håller varandras händer o intonerar tillsammans. Sen ger vi dessutom varandra massage. Det här är små enkla medel som är verkligt hjärtöppnande. Närheten i den kärleksfulla närvaron anser jag kan överbrygga alla typer av meningsskiljaktigheter. Vi kan mötas bortom alla ord, roller o etiketter i ett här o nu där vi är ett o samma.

Under 2008 har jag rent tankemässigt fokuserat på att föra in så mycket kärleksenergi jag bara kan i alla möten med människor. Nu utvecklas mitt uppdrag som "kärlekslobbyist" och under 2009 är mitt mål att även föra in kärleksfull beröring i de miljöer jag vistas.

Jag tog med o införde idén i min målargrupp efter att först ha lobbat idén till min målarvän Kurt. Responsen blev mycket positiv! Jag uppmanade dem där att ta med sig denna kärleksfulla beröring till de miljöer de vistas i och låta detta få bli som ringar på vattnet som sprider sig o skapar en enad värld och ett enat folk. Skulle ALLA ni som läser detta göra samma sak, så går det så mycket fortare!!!!! :-))))))) Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam!!!!

Från oss Alla..

2008-12-24T19:29:00.002+01:00

...till Er Alla, en riktigt...

Känslohantering och könsroller

2008-12-05T10:08:00.002+01:00

Jag har nu börjat läsa igenom och flytta gamla inlägg till en ny blogg. Det är väldigt intressant att se tillbaka och se vad tidigare insikter och beslut lett till i min utveckling och vad viktiga alla typer av upplevelser och erfarenheter tillsammans med andra människor har varit oavsett om de känts tråkiga eller roliga, bra eller dåliga.

I mitt inlägg tråkigheter fattade jag beslutet att själv ta ansvar för mina känslor och försöka att inte anklaga den som väcker dem.

Det här är oerhört svårt när man lever i en nära relation ifall man ideligen själv blir anklagad för sånt som en annan person känner. Det är så lätt att gå in i en försvarsställning i det läget och så är dramat igång. Det kan bli så oerhört viktigt att få upprättelse och bekräftelse från den person som anklagat en. Smärtan över att känna sig orättvist behandlad blir till sår som vi inbillar oss att endast den som väckt dessa känslor kan läka.

Den här smärtan blir till ett smetigt kitt som binder samman människor, inte för att de älskar varandra utan för att de väcker ett motstånd hos varandra, skapar en dragkamp, där repet sammanlänkar oss och binder oss samman.

Att jag som kvinna bär ansvaret för hur jag påverkar män, är en uppfattning som lett till att kvinnor på många sätt blivit förtryckta genom tiderna. Vi har tvingats dölja vilka vi är av hänsyn till vår omgivning.

Det finns en slöja som jag upplever att många kvinnor bär, även i de kulturer där den inte är synlig för ögat. Vi tar på oss ansvaret för andra människors känslor på ett sätt som hindrar oss från att vara de vi innerst inne är. En slöja som hindrar oss från att säga och göra vad vi innerst inne vill.

En god vän gjorde mig medveten om detta och befriade mig i somras från min slöja. Jag finner verkligen stöd i relationsanarkin att själv bestämma hur jag vill bli behandlad och skapa de relationer jag mår bra av och bara göra de saker som vi vill göra tillsammans, relationer där jag blir accepterad och älskad villkorslöst. Vi tillbringar tid tillsammans för att vi uppskattar varandra och inte för att vi lovat varandra att hålla ihop i nöd och lust.

Naturligtvis finns det något som döljer även många mäns sanna jag, den roll de förväntas spela i samhället kräver en tung rustning att bära. Härligt att umgås med människor utan rustning och slöja där likheterna mellan oss är stora och olikheterna endast är något som ger oss möjlighet att njuta på flera sätt av varandra.

Nya bloggar

2008-12-02T22:33:00.005+01:00

Jag har skapat en ny blogg där jag samlat alla bibelbetraktelser jag skrivit eftersom sprayblog ska läggas ner och en stor del av mina betraktelser är publicerade där. I denna blogg avslöjas varför jag och Jesus inte är kristna.

Evangelium enligt Filosofia

Boken medicine cards som jag översätter ett djur i taget, har jag också skapat en egen blogg av.

Medicine Cards

Jag kommer nog även att skapa en annan blogg för andra texter ifrån den gamla bloggen som jag vill bevara.

RA i 8 punkter

2008-11-19T17:06:00.002+01:00

Andie har gjort en sammanställning av Relationsanarki i 8 punkter som jag gärna vill sprida kunskap om till fler.

Så här nedan följer den:

DU KAN ÄLSKA MÅNGA
MÄNNISKOR OCH VARJE
RELATION ÄR UNIK

Relationsanarki ifrågasätter idén
att kärlek är en särskild, begränsad
känsla som för att vara äkta bara kan
finnas mellan två personer i taget.
Du kan älska många människor och
din relation till var och en av dem
förminskar inte dina relationer till
de andra. Värdera och jämför inte
varandra – uppskatta varandra! Ingen
behöver lyftas fram som partner
för att relationen ska finnas till på
riktigt. Varje relation är sin egen, ett
möte mellan människor

KRAVLÖSHET ÄR
KÄRLEK OCH RESPEKT

Att avstå från krav som grund för en
relation handlar om att respektera
andra människors självständighet
och beslutsförmåga. Dina känslor för
andra eller er historia tillsammans
ger dig inte rätt att ställa krav. Undersök
hur just ni kan mötas utan att
trampa på varandras grundläggande
ståndpunkter. Hellre än att kompromissa
i varje situation så ska det vara
öppet för att välja olika utan att det
innebär en kris för relationen. Kravlöshet
är enda sättet att vara säker på
att alla i en relation är där av fri vilja.
Det är inte “riktig kärlek” för att
man anpassar sig till varandra enligt
någon mall.

GE DIG SJÄLV EN
FAST PUNKT

Hur vill du bli behandlad av andra?
Och då menar jag alla andra. Vilka
är dina förutsättningar och hur sätter
du dina gränser? Vad du vill ha för
människor omkring dig och hur vill
du att dina relationer ska se ut? Hitta
en sådan kärna och utgå från den
i alla dina relationer. Gör inte specialfall
och undantagsregler för olika
människor som bevis på att du tycker
om dem.

MINNS DEN HETEROSEXUELLA
MATRISEN
MEN VAR INTE RÄDD

Kom ihåg att det finns ett väldigt
starkt normsystem som talar om hur
man bör leva och vad riktig kärlek är.
Många kommer att undra över och
ifrågasätta dina relationer. Jobba tillsammans
med människor du älskar
för att hitta utvägar och tricks som
gör att ni kan undvika de normer som
ställer till problem. Kom bara ihåg att
skapa alternativ i positiv riktning och
kämpa för något, inte bara mot normen.
Låt inte dina relationer drivas
av rädsla för samhällsnormerna.

SPONTANITET
ISTÄLLET FÖR PLIKT

Att få vara spontan – att uttrycka sig
och handla utan rädsla för bestraffningar
och utan pliktkänslor – är
det som ger liv åt relationsanarkiska
relationer. Spontanitet är framförallt
en motpol till plikt. Du vill ha relationer
där ni hela tiden umgås av en
framåtsträvande positiv vilja, inte av
plikt. Spontanitet handlar alltså inte
om att allt ska ske utan eftertanke
eller planering, utan om att skapa
relationer som inte bygger på plikter
och krav. Organisera dina relationer
så att de möjliggör spontanitet

FUSKA TILLS
DET FUNKAR

Ibland kan det låta som att man
måste vara värsta övermänniskan
för att “klara av” att leva som relationsanark.
Det är helt fel. Använd
tricket “Fuska tills det funkar”, vilket
innebär att du i lugn och ro tänker
ut hur du skulle bete dig i olika jobbiga
situationer om du var så stark
och cool som du önskar. Omvandla
det till enkla förhållningsregler och
använd dem när du inte känner dig
så stark. Prata med andra om hur de
gör och skuldbelägg inte dig själv!

TILLIT ÄR BÄTTRE ÄN
MISSTÄNKSAMHET

Utgå från att människor i din närhet
vill dig väl. Det där med att egoism
är den enda rådande drivkraften
för människor är faktiskt skitsnack.
Du och andra vill se varandra och
kommunicera, men ibland har man
så mycket att hantera att all energi
går åt till att bry sig om sig själv. Ju
bättre relationer och miljöer du kan
skapa för dig själv och andra, desto
mer energi blir det över till att se och
bekräfta varandra. Ge människor
många chanser att prata, förklara, se
dig och ta ansvar i er relation, men
kom också ihåg att ta hand om dig
själv. Kom ihåg dina gränser.

FÖRÄNDRA MED
KOMMUNIKATION

För det mesta som människor gör
tillsammans finns det redan en idé
om hur det ska gå till – en norm som
talar om vad som bör hända i normalfallet.
Om du och människorna
omkring dig inte pratar om vad ni
gör, hur och varför så kommer det bli
som vanligt. Kommunikation och gemensam
handling och förändring
är enda sättet att bryta sig loss från
normerna. Radikala relationer måste
ha samtal som en huvudingrediens,
inte som ett undantagstillstånd. Tänk
på att prata med tillit som viktigaste
verktyg. Vi är så vana vid att folk aldrig
riktigt säger vad det är de menar,
utan att vi måste leta efter och försöka
tolka vad de egentligen är ute efter.
Sådana tolkningar bygger alltid på
normen eller tidigare erfarenheter
och behöver inte alls stämma i just er
relation. Fråga varandra!

Ögon...

2008-11-16T19:45:00.002+01:00

Öppna ögon…avslöjande en sårbar flämtande låga…
Jag möter dem på avstånd och de tycks be mig om hjälp.

De berör mig och jag vill ge dem en rofylld plats att vila på.
En plats där min närhet kan ge den flämtande lågan lä.

En stilla plats där jag kan se ljuset i ögonen bli stadigt och starkt nog att av egen kraft lysa upp sin omgivning.

Starkt nog att i sin tur ge den närhet som ger lä åt någon annans flämtande låga.
Den rofyllda vilan är fri från de krav och förväntningar som så lätt kväver den flämtande lågan.

Den är fri och fylld av det utrymme och syre som får lågan att brinna kraftigare och ge ljus och värme till många människor.

Ibland är den flämtande lågan min och då söker min blick upp de ögon som jag sett lysa starkast…

Kanske är det samma ögon som tidigare avslöjat sin sårbara flämtande låga i mötet med min blick…

Så får vi finnas till för varandra

Polykonferens

2008-10-28T12:23:00.002+01:00

I helgen har jag varit på konferens. Som nyutkommen relationsanarkist utan att känna någon annan relationsanarkist kände jag en stor längtan efter att träffa andra likasinnade. Vi var ett 50-tal personer, relationsanarkister och polyamorösa som träffades under 2 dygn.

Redan när jag klev av bussen möttes jag av andra konferensdeltagare med en så överväldigande värme, närhet och kärlek som gav en omedelbar känsla av gemenskap. Hela helgen fortsatte i den känslan och jag är fortfarande i eufori, lyckorus över att ha hittat hem. Att vara i himmelriket!

I bemötandet av varandra och varandras olikheter fanns under hela helgen så mycket kärlek och respekt och känslan av att vara så totalt accepterad i en grupp och bara kunna vara sig själv fullt ut, var totalt underbart.

Så många kloka underbara människor, från helt skilda sammanhang men med ett gemensamt, förmågan att älska fler än en. Vi var människor som ofta får försvara vårt sätt att se på kärleken och som blir beskyllda att ha närhetsproblem bland mycket annat. Nu var vi tillsammans och kunde finna en enorm styrka i varandra.

Jag är så oändligt tacksam. Som mamma till barn med autismspektrumstörningar har min önskan om ett samhälle som är mer accepterade och mer tog hänsyn till att människor är olika funnits länge och jag känner även stöd i det bland de människor jag mött under helgen.

Jag upplevde väldigt starkt att det här är människor som vill påverka sin omvärld genom kärlek och respekt för oliktänkande och människors rätt att tillåtas att vara dem vi innerst inne är.

Peace Love and understanding!

Kärleksdefinitioner och relationer

2008-10-07T12:07:00.003+02:00

Det jag kallar den villkorslösa kärleken, är inte en känsla för mig.

Den villkorslösa kärleken är för mig en djupare inre, glädje och frid, en samhörighetskänsla med alltet.

Den villkorslösa kärleken finns som i ett inre rum av stillhet, ibland har jag kallat rummet mitt innersta eller hjärtat, ibland har jag liknat det vid en undervattensgrotta.

Känslor är mer sånt som griper tag i mig på ytan, där det verkligen kan storma, känslostorma, riktigt ordentligt.

Stillheten o den villkorslösa kärleken upplever jag på djupet, när jag kan vara närvarande i nuet. Jag kan föreställa mig då, att jag tar emot och ger av den villkorslösa kärleken i varje andetag.

Den villkorslösa kärleken jag upplever är en kärlek som är kravlös och som bara vill alla andra människor gott.

När jag känner en attraktion till en annan människa, vet jag sällan i förväg, varför jag dras till den personen, vad som är syftet med att jag önskar ett möte med just den människan.

Det är spännande att nyfiket utforska utan förutfattade meningar. Min tro är att jag dras till människor, där ett ömsesidigt utbyte kan ske, som är lärande, utvecklande eller helande i något avseende.

Efter ett sådant möte med en annan människa, finns en särskild omsorg och ett intresse för vad som händer den människan kvar hos mig.

Jag kan därför uppleva det sorgligt o frustrerande med människor som bara kommer och går i mitt liv. Jag upplever att vänskapsrelationer, har större utrymme att förändras och därför blir mer bestående än det som jag tidigare kallat kärleksrelationer i mitt liv.

Som relationsanarkist väljer jag nu att istället kalla alla mina relationer vänskapsrelationer.

När det gäller mina vänskapsrelationer så skulle jag även kunna kalla dem Kär-lekar.

Jag vill att den typen av "lekar" ska fungera ungefär på samma sätt som lekar gjorde när jag var barn. Dvs man bestämmer tillsammans efterhand som leken har sin gång, vad leken ska innehålla, om eventuella regler för leken behövs, man prövar, omvärderar sånt som inte fungerar.

När fler lekkamrater tillkommer, kan nya saker i leken tillföras eller behöva ändras. Det finns alltid möjlighet att avbryta leken om man inte vill vara med, eller inte kan komma överens om sånt som alla inblandade kan acceptera.

Leken kan ta slut, tillfälligt eller helt o hållet. Det som inte tar slut för mig är själva kärleken. Kärleken är för mig ingen slit o släng vara. Det är en återvinningsprodukt. Kärleken till en viss person kan förändras o omvandlas till något nytt o användbart. Kärleken upphör aldrig.

Herr Ateist

2008-09-23T14:08:00.001+02:00

Ett försök att beskriva mitt perspektiv på livet för en ateist.

Jag tror inte på någon högre makt som vi kan ställa till svars för sånt som vi är missnöjda med.

Jag tror att vi är delar, medskapare i den ständigt pågående skapelseprocessen.

Du har själv ansvar för och kan påverka de energier som finns inom dig.

När det gäller medvetandet så är ju andningen det mest centrala och nu skulle jag ju vilja skriva livsanden som finns i allt som lever andas och växer men det blir ”flum” så jag skriver syre istället. Syret delar vi i varje andetag och tar också in genom det livgivande vattnet som också har sitt eget kretslopp genom allt levande.

När det gäller ansvaret för våra egna energier, så är vissa processer viljestyrda och därför kan balansen i livscyklerna rubbas o få oss att må dåligt av olika anledningar.

Inom oss tror jag den inneboende kunskapen vi behöver finns, vi är utrustade för att utvecklas till vår fulla potential, precis som fröet vet hur det ska utvecklas till en blomma.

Vi har en tendens att motarbeta oss själva genom att stoppa upp flödet genom att försöka vara kvar i en viss fas av livet och inte tillåta de skiften som livet är beroende av för att fungera på ett tillfredställande sätt.

Vila – att bara vara, o ta emot, fyllas på, gärna i naturen som ju är syregivande, det är viktigt för att odla o känna kärleken till sig själv, vi behöver tid för oss själva.
Ur vilan/vintern föds kreativiteten/våren den kan ofta sättas igång i mötet med en annan människa, som en slags befruktning/förälskelse men jag menar att det vi ofta ser som en förälskelse projicerad på och beroende av en annan människa är en process som sätts igång inom oss själva. Sen sker tillväxt o mognad/sommaren, vi blir färdiga med något vi påbörjat. Sen behöver vi släppa taget om det som är färdigt o tillåta den förändring/nedbrytning som hösten representerar.

Den här cykeln ser jag gå igen i allt. I dygnet, veckan, månaden och året, det är processer inom och utanför oss själva.

Att bli medveten om hur vi genom våra tankar kan skapa en negativ energi inom oss som får oss att må dåligt, är att bli medveten om att vi på samma sätt kan skapa positiv energi genom att fokusera på kärlek till oss själva och att fokusera på att ge kärleksenergi vid varje nytt möte med en annan människa. Jag har upptäckt att det förändrar klimatet i alla kontakter jag har till det bättre. Är det så att du upplever att det är obehagligt att vara "utsatt" för min kärleksenergi, så säg bara till.

Relationsanarkist, javisst!

2008-09-21T08:22:00.004+02:00

I de allra flesta religioner och ideologier finner man att grundbudskapet är detsamma.

När människor sökt meningen med livet, finns det något grundläggande som jag tror de flesta kommer fram till.

Jag tänker på nästakärleken. Att älska sin nästa som sig själv.
Genom att behandla våra medmänniskor med kärlek och respekt, uppstår fred och harmoni i världen.

Så enkelt och självklart egentligen, men oftast styrs vi av egoistiska intressen och missar helhetsperspektivet.

Att se hur det gemensammas bästa även gynnar individen, kan naturligtvis vara svårt, särskilt när det ideligen framträder auktoritära ledare som säger sig veta vad det gemensammas bästa är, men istället förtrycker och berövar människor deras frihet.

Jag tror att det enbart är i full frihet, vi kan leva med ett öppet hjärta och uppleva den tillit till själva livet som krävs. I naturen lever och frodas allt i en perfekt harmoni, i lust och fägring stor. Så tror jag att det är meningen att människan också ska leva. Vi kan samverka och samspela i en perfekt harmoni om vi bara är öppna för det och får leva i frihet.

För mig är tvåsamheten något som begränsar mig på ett drastiskt sätt. Genom att lova en annan människa trohet begränsas min förmåga att finnas till för andra människor som behöver mig. Om tvåsamheten enbart skulle gälla den sexuella biten skulle jag säkert klara det men tyvärr innebär det för de allra flesta så mycket mer.

I ett parförhållande råder ett ständigt hänsynstagande och en anpassning till ens partner. Jag kan inte längre följa mina impulser och min intuition och säga och göra vad jag innerst inne vill och önskar, utan allt måste synas och granskas ur en partners perspektiv, för att inte väcka svartsjuka, avundsjuka vrede eller andra obehagliga känslor hos min partner.

Visst existerar det säkert parrelationer som fungerar, där man kan vara öppen och finnas till för andra människor, men så vanliga tror jag inte de är.

För att livet ska fungera optimalt tror jag vi måste släppa egoistiska intressen och se oss själva som en del av helheten. Vi behöver stå till förfogande för livet. Vi behöver vara närvarande och öppna i nuet, så att vi ser vår uppgift, så att vi ser varandra.

Den attraktionskraft vi människor har på varandra, tror jag inte enbart finns där för att vi ska föröka oss, utan jag tror vi dras till de människor vi behöver möta för att utvecklas, helas eller som vi ska samverka med i ett gemensamt uppdrag.

Att bryta tvåsamhetsnormen och leva som relationsanarkist är ett sätt för mig att vara sann mot mig själv och leva fullt ut. Innan jag stötte på begreppet relationsanarki trodde jag ett tag att jag måste leva i celibat för att komma ifrån det för mig begränsande relationsdramat, vilket skulle ha varit som att amputera hälften av min personlighet, eftersom jag i allra högsta grad är en sexuell varelse.

I den Gudomliga Närvaron

2008-09-17T09:35:00.003+02:00

Igår fick jag hjälp av min målarvän (och nu även sångarvän), konstfilosofen Kurt. Vi har tillsammans hängt mina tavlor till utställningen som jag gett namnet ”I den Gudomliga Närvaron”.

Kurt kunde bidra på ett fantastiskt sätt till min utställning, genom kunskaper om hur man tematiskt kan lyfta fram och förtydliga genom att gruppera tavlor på olika sätt.

Dessa samtal med Kurt fick mig att se mina tavlor på ett nytt sätt som fick dem att tala till mig ännu tydligare än tidigare och när vi var färdiga och jag var på väg hem kände jag mig så tacksam att jag rördes till tårar.

När man målar i metoden Vedic Art, så är det utan tanke på vad det ska bli eller föreställa, utan meditativt enbart vara redskapet och följa den impuls tystnaden ger när det gäller färg och form.

Efteråt och även under målandets gång har det som växer fram på duken talat till mig och på olika sätt berört mig.

Jag hade namngett dem och när Kurt började fråga mig om teman kunde jag uppleva ett tydligt samband mellan vissa tavlor.

Tavlorna: Vila – Befruktning – Expansion –Förändring, blev en tydlig grupp där växlingarna i livet är en ständigt pågående skapelseprocess såväl utanför oss själva som inom oss själva. Det som växt färdigt, måste tillåtas att brytas ner, vissna och förändras för att bli mylla och grogrund för det som ger oss nytt liv.

Tavlorna: Energi – Tillit – Kunskap – Möjligheter, ser jag som det centrala i själva växandet som människa.

I utställningens mitt placerade vi tavlorna: Kärlek och Flöde, det gick upp för mig att dessa för mig är själva nyckeln till ett fungerande samspel med varandet i allt och alla. Jag gick hem och skrev två verser att fästa under tavlorna för att förstärka det.

- I det gudomliga mötet mellan energierna av älskaren och älskarinnan inom oss föds villkorslös KÄRLEK.

- Genom villigheten att stå till förfogande för livets syfte,
accepterande ovissheten, uppstår ett ständigt
FLÖDE.

Sedan följer tavlorna: Mognad – Överflöd, som står för fruktbarheten som kommer av nåd, när kärleken och flödet blivit det centrala i våra liv.

Sedan följer en grupp som illustrerar människans villkor i mötet med varandra. Integritet – Närhet – Sårbarhet, när vi kommer varandra nära följer en sårbarhet, som är nödvändig för att fullt ut nå varandra. Det finns dock något oförstörbart inom oss som är skyddat av en strålglans, det är en skatt som vi kan visa för varandra när vi vågar öppna oss, men som ingen någonsin kan ta ifrån oss eller skada. Det är för mig: Den Gudomliga Närvaron inom oss. I mötet med det gudomliga inom varandra möjliggörs mötet med Gud. Det är genom att älska det gudomliga i varandra som vi kan älska Gud.

En äldre tavla som jag kallat ljus, även kallad ”den gyllene spyan”, får pryda väggen intill själva utställningsväggen.

Ikväll kl 19.00 på Café Kyrkbacken, Örbyhus blir det vernissage.

Välkomna!!!

Utvärdering

2008-08-31T14:16:00.002+02:00

Nu har ett helt år gått sedan jag började gå igenom kyrkoårets evangelietexter. ”Ett är nödvändigt” var temat för den första söndagens text som jag tittade närmare på och nu är vi framme vid samma tema igen.

Så, vad har jag kommit fram till? Är jag en hedning eller är jag en kristen?

Jag är nog varken det ena eller det andra. Jag Är, det räcker bra så.

Vad jag kommit fram till är att vad Jesus faktiskt säger och gör i evangelierna stämmer inte särskilt väl överens med de normer och det regelverk som varit dominerande inom kristendomen.

För mig är Jesus fortfarande den förebild som har betytt mest, och ett strålande exempel på hur man kan leva i kärlek och respekt till sina medmänniskor. Hur man kan älska Gud av hela sitt hjärta och sin nästa så som sig själv.

När det gäller relationer ser jag Jesus som en förespråkare av ”Relationsanarki”, vilket jag tycker känns helt rätt för mig.

Så har ett mycket betydelsefullt år i mitt liv förflutit och insikter och accepterande av vad Jag Är har nått mig. Insikterna har kommit till mig i mötet med Jesus genom texterna och i mötet med människor som blivit viktiga i mitt liv. Änglar, ja definitivt budbärare i mänsklig gestalt, är det jag fått möta och jag känner en oändlig tacksamhet till allt livet har förunnat mig.

Medvet-Ande

2008-08-25T09:29:00.001+02:00

Jag har startat en diskussion på det andliga forum där jag är medlem. Ämnet för diskussionen är: Villkorslös kärlek, tvåsamhet och sex. Många har bidragit med kloka synpunkter och det är speciellt ett svar som jag tycker är mycket insiktsfullt och därför vill jag publicera det här och hälsa alla som är intresserade välkomna till forumet.

”Gillar ämnet och diskussionen. Spännande att läsa alla åsikter.

Kan ju inte låta bli att bidra med mina tankar om ämnet.

Kärlek är just kärlek, dvs frånvaron av rädslor, egentligen allt det som ÄR. Rädslorna är det som inte är... inte så himla lätt det här med vårt begränsade mind....

Villkorad kärlek är inte kärlek eftersom kärlek till sin natur är villkorslös, den inkluderar allt och exkluderar inget. Därav faller också tanken med tvåsamhet som ett uttryck för kärlek. För mig är tvåsamhet ofta en form av avtal som tillfredställer våra trygghetsbehov, vilket i sin tur är ett uttryck för otrygghet, dvs rädslor.

Visst kan man välja att dela liv, boende, familj osv med varandra av glädjen att göra det, men det är i så fall mera som ett projekt än som kärlek, ungefär som att komma överens om att gå på bio tillsammans. Visst kan man välja det av kärlek till varandra och det är väl egentligen det enda rimliga när vi pratar om parrelationer., men det är inte kärlek det är ett projekt.

Liksom alla projekt människor emellan så behöver det då oftast regleras i någon form, vi behöver sätta oss ner och komma fram till gemensamma regler för vad som ska gälla i projektet, och då även regler för hur projektet ska avslutas eller hur vi kan lämna det. I samma stund som vi binder oss till ngt så har vi lämnat kärleken, eftersom kärleken är det som ÄR och inte det som kommer i morgon.

Sex då? Ja sex är ju definitivt ett uttryck för kärlek och glädje. Och som sådant ngt vi kan göra tillsammans med vem vi vill bara för att vi tycker så fantastiskt mkt om varandra och just att glädjas och njuta tillsammans av något är väl det som är kärlek när den är som bäst, vare sig det handlar om ett öppet samtal från hjärta till hjärta, en trevlig middag med några älskade vänner, att dansa tillsammans, att ha sex tillsammans osv.

Men där går gränsen för kärleken för de allra flesta, konstigt egentligen, men jag antar att det är urgammalt kulturellt betingat, Barnens trygghet, Den gravida kvinnans trygghet, Mannens behov av sin avkomma, Ekonomisk trygghet (dvs kontroll över barnalstrandet, och därmed försörjningsbördan), Rädsla för sjukdomar. Tillgång till sex osv Listan kan göras lång, men allt handlar om rädslor och inte kärlek.

Min dröm är ju att sex skulle vara precis så fritt och spontant som jag tror att det är avsett att vara. Ett innerligt uttryck för kärlek i nuet. Men vill ju på inget vis påstå att jag är där själv, när det gäller sex så är jag, i alla fall då jag har en relation, trogen kanske av rädsla att bli övergiven om jag inte är det. För de flesta är det ju det heligaste i ett avtal om en parrelation. Det ligger så djupt att jag då jag älskar ngn och har en relation med denna så är lusten "avstängd" i relation till andra människor. Varför? Beror det på kulturell prägling? På rädsla att bli övergiven? Eller kanske på att jag begränsar min kärlek? För mig har iaf bara tanken på att vara otrogen varit ett väldigt tydligt symtom på att den parrelation jag har, inte längre är bra...

Går vi sedan vidare på den tanken så tror iaf jag att relationen ofta inte har varit bra eftersom den har varit villkorad, eftersom jag varit rädd för att älska fullt ut utan villkor. Villkor som har begränsat både den praktiska vardagen och kärleken. Vi har helt enkelt inte vågat älska fullt ut och därför begränsat även kärleken, vilket ju enligt det jag tidigare skrivit är omöjligt, då är det inte kärlek längre.

Vill ju säga några ord om lust också. Lust är för mig väldigt besläktat med glädje, ordet "kåt"s ursprungliga betydelse är "glad", "yr" och det stämmer bra för mig. Lust, glad och kåt är för mig nästan synonymer, och glädjen finns där kärleken finns.

Ha en fantastiskt glädjerik och kärleksfull dag alla!”

Publicerar även mitt svar här:

Tack Sigfrid! Underbart att ta del av dina tankar och upplevelser av tvåsamheten som jag helt kan känna igen mig i. Att betrakta parrelationer mer som projekt tycker jag är en utmärkt beskrivning på hur det faktiskt fungerar. Man kommer överens om vissa villkor... det är inte villkorslös kärlek. Lusten, föds ur glädjen och tacksamheten och kan ta sig uttryck på många sätt inte nödvändigtvis genom sex, det föder kreativitet av alla de slag.

Jag hoppas att det du skriver här Sigfrid kan väcka medvetenhet om hur vi fungerar, det är värdefulla insikter du fått och genom att dela med sig av insikter kan man så ett frö till en insikt i en annan människa. På så sätt höjer vi medvetenheten och blir inte lika begränsande i vår kärlek. Det behöver ju inte för den skull betyda att vi väljer att ha sex med fler än en människa men vår trygghet och tillit är inte beroende av vad andra människor gör utan bottnar i den villkorslösa kärleken som vi tar emot i varje andetag.

Den villkorslösa Kärleken

2008-08-21T12:30:00.006+02:00

Jag har ju skrivit en hel del förut om det manliga och det kvinnliga inom mig...
De två aspekterna av det gudomliga universella varandet.

För mig är det så att förhållandet mellan dessa poler inom mig är oerhört fyllt av villkorslös kärlek och sexualitet..

Eftersom jag upplever båda aspekterna så starkt inom mig, där de uppvaktar, uppmuntrar och inspirerar varandra är jag inte i behov av bekräftelse från andra. Däremot föder det en väldigt stark kärleksenergi och jag gläds åt att se dessa båda energier i mig speglas o ta gestalt i människor jag möter. Att få känna dem i någon annan rent fysiskt och även andligt är underbart. Det är i varandra vi kan se Gud. Det är genom varandra vi älskar Gud. Det nya budet är att vi ska älska varandra! Himmelriket är närmare än vi anar.

Ondskans leende

2008-08-11T08:31:00.003+02:00

På bokrean hittade jag en bok av min favoritförfattare Marianne Fredriksson som är utgiven 2006. Eftersom hon dog i februari 2007 är det förmodligen hennes sista bok.

Efter att ha läst boken känner jag mig rätt upprörd och hade Marianne varit i livet hade jag skrivit ett brev till henne och konfronterat henne med mina funderingar. Nu får jag ventilera dem här istället.

Boken heter: Ondskans leende. I boken gör Marianne ett försök att skildra en Psykopat och pedofil utifrån omgivningens perspektiv. Som vanligt i Mariannes böcker har hon gjort många porträtt av starka, kloka, välutbildade kvinnor och män. Genom dessa kloka karaktärer låter hon sin egen kunskap och efterforskning när det gäller psykologi ta gestalt.

De litteraturhänvisningar hon gjort till denna bok är: Psykopatens värld av Robert D. Hare, Lär känna psykopaten av Görel Kristina Näslund och Den omätbara människan av Rollo May.

Det som upprörde mig i boken var att man liknade en person med Aspergers syndrom med en psykopat och menade att de är oförmögna att känna empati. Det här är något jag stött på i annan litteratur också, så uppgiften är förmodligen hämtad ur någon av de böcker som angivits i litteraturhänvisningen, icke dess mindre upprörande.

Att en person med Aspergers syndrom har svårigheter med att tolka människors kroppsspråk, subtila signaler och ansiktsuttryck och utifrån det gissa sig till vad en annan människa tänker och känner betyder inte att en person med Aspergers syndrom saknar empati och inte bryr sig om vad andra tänker och känner.

Förklarar man för en person med Aspergers syndrom hur man tänker och känner, så blir de vanligtvis förtvivlade och ledsna över om de omedvetet sårat eller på annat sätt gjort en annan människa besviken, ledsen eller arg. De har då ingen som helst svårighet att känna empati även om de kan ha svårighet att uttrycka sin medkänsla, vilket kan göra att de istället kan skada sig själva pga den skuld de känner.

Det andra som upprör mig i boken är synen på sexuellt utnyttjande av barn.
När psykopatens barndom skildras beskrivs barnflickan som tog hand om honom efter att föräldrarna kört in i en bergvägg, som rena undergöraren. Det faktum att hon inledde ett sexuellt kärleksförhållande till barnet är det ingen av de ”kloka” karaktärerna i boken som reagerar på som något fel utan hon beskrivs som förtjusande, oskuldsfull och den enda som kunnat älska den knepiga pojken. Psykopaten som blir pedofil beskrivs som ett monster och en omänniska.

Ondskans leende, är en bok som enligt mig kan öka fördomar gällande personer med Aspergers syndrom och som rättfärdigar kvinnors sexuella övergrepp mot barn.

Jag rekommenderar Marianne Fredrikssons tidigare utgivning istället.

Vedic art

2008-08-02T19:58:00.004+02:00

Efter en veckas kurs i Älvkarleby har jag nu målat mig igenom de 17 principer som Curt Källman sammanställt och gett namnet Vedic Art. Ingela Jonsson från Mehedeby har hållit i kursen.

Principernas rubriker är i stort sätt de samma som används inom alla konstskolor, skillnaden är hur man tillämpar dem. Vedic art är meditativt och kreativt på en och samma gång.

Vedic art gör konsten tillgänglig för vem som helst, det behövs inga förkunskaper utan kunskapen finns redan inom oss.

De vediska skrifter som ligger till grund för de textavsnitt som används i kursen öppnar upp för medvetenheten om helheten, drivkraften i allt och sambandet med alltet.

Min önskan om att användas av varandet i mig blev väldigt påtagligt uppfylld och synliggjord av det som framträdde på duken, vissa motiv målades över och plötsligt framträdde något nytt.

Vedic art är som att hitta hem för mig och något jag verkligen vill rekommendera andra. Det här är ett frigörande målande som jag absolut kommer att fortsätta med.

Här är en av målningarna jag gjorde på kursen. Fler kan ses på "mitt galleri".

Fruktsamma relationer

2008-07-29T20:52:00.001+02:00

I förra inlägget kom jag in på det här med ”manligt” och ”kvinnligt” igen. Jag har även beskrivit de här aspekterna som hunden och katten.

Varför jag väljer att förknippa vissa saker med en manlig respektive kvinnlig sida av mig, tror jag är med anledning av själva könsdelarnas konstruktion. Det kvinnliga könet går inåt och det manliga går utåt.

Det kvinnliga får därför stå för min inåtvända, meditativa sida, som är som en tom skål som tar emot och fylls med nådens gåvor, livets vatten. Det är den Livsnödvändiga inandningen.

Det manliga får stå för den del av mig som agerar utåt, min kreativa sida som sätts igång när skålen fyllts till bredden och lusten att uttrycka, dela med mig till andra väcks. Det är den livsnödvändiga utandningen.

Så först tid att ta emot livskraften som finns i varandet. Genom att tillåta sig själv att bara vara i nuet.
Sedan kommer lusten att omvandla det man tagit emot, till något man kan ge vidare.

Många söker kärleken som ska ge dem kraften från en partner. De tror att allt kommer att bli bra bara de hittar någon som älskar dem mest i hela världen och som de i sin tur kan ge sin kärlek. Vi kan inte leva endast på den luft som vår partner andas ut. Tanken är romantisk, men utgången är dödande och inte livgivande.

I många förhållanden uppstår besvikelse då de tycker att de ständigt ger och inte får ta emot den kärlek och uppskattning de längtar efter. Till sist har de inget kvar att ge och skulden till det ger de då sin partner. Kanske bryter de upp ur sitt förhållande för att jaga vidare efter ”den stora kärleken” och snart har samma misstag begåtts igen.

Relationer där bara den ena parten andas in av den livgivande kärleken, blir en form av konstgjord andning. Relationer där bägge parter tar emot av livskraften och fyller på av nådens gåvor tror jag leder till befruktande relationer och med det menar jag relationer som bär frukt. En positiv samverkan.

Ord till en vän...

2008-05-21T15:19:00.002+02:00

Visst är det så att det känns trist ibland...men ändå lever vi mitt i miraklet...mitt i och fyllda av sensationer...som önskar vår uppmärksamhet...solen med sina värmande strålar...det lätta regnet som väter min kind...doften av liljekonvalj...

Ett fyrverkeri av ljus och färger...var gång vi öppnar våra ögon...och ingenting är någonsin exakt detsamma...allt är ständigt nytt..att få röra vid och känna livets beröring i allt som min hand...min kropp..snuddar vid och smeker...vilket välbehag det finns i att bara finnas till!

Vägen valde dig

2008-05-19T14:24:00.004+02:00

Jag hittade en nedladdningsbar meditationsbok på svenska kyrkans hemsida som jag varmt vill rekommendera. Det är K G Hammar som mediterar utifrån texter av Dag Hammarskjöld hämtade ur boken Vägmärken. Vägen valde dig heter den nedladdningsbara filen.

Inte jag utan Gud i mig.
Jag är kärlet. Guds är drycken. Och Gud den törstande.
Bägarens stolthet är drycken, dess ödmjukhet tjänandets. Vad betyder sedan dess brister?
Var dag den första –. Var dag ett liv.
Var morgon skall vårt väsens skål räckas fram för att mottaga, bära och återskänka. Räckas fram tom – ty vad som gått före skall speglas blott i dess klarhet, dess form och dess vidd.
– and those things which for our unworthiness we dare not,
and for our blindness we cannot ask, vouchsafe to give us – [och för att det som vi i vår ovärdighet inte vågar och i vår blindhet inte kan be om, må förunnas oss –]

Utdrag ur Dag Hammarskjölds Vägmärken som återfinns i K G Hammars Vägen valde dig

Månen

2008-05-08T22:33:00.001+02:00

Ikväll ler himlen mot oss igen!

Har du sett?

Ett sånt där pillimariskt leende i viloläge…

Lite Monalisa-aktigt…hemlighetsfullt…

Kanske bär himlen på en överraskning…

Alldeles säkert…men avslöjar ingenting…

Bara ett jag-vet-något-inte-du-vet busigt leende på snedden…

Och vad som helst kan hända!

Att komma ut ur garderoben

2008-05-06T14:02:00.007+02:00

Hur förmedlar man tillit till livet och en tro på kärleken till ett barn?

Först och främst genom att ge barnet villkorslös kärlek förstås.

Hur får man ett barn att bli medveten om och känna styrkan och kärleken inom sig själv?

Det är en fråga som väcktes hos mig när jag blev förälder.

Så föddes idén att på ett så enkelt sätt som möjligt visualisera min egen tro i bilderboksformat.

Resultatet blev boken:

Filosofia och Kärleken...eller en liten bok om Gud!

Böckerna finns i min garderob och längtar efter att komma ut!

Bibliotekstjänst omdöme, prisinformation och beställning

Smärta och medvetenhet

2008-04-30T00:04:00.001+02:00

Som ensamstående förälder till tre barn med autismspektrumstörningar, får jag ofta medkännande suckar från andra som upplever min situation som väldigt jobbig. Själv ser jag mina barn som en oerhörd tillgång som jag är oändligt tacksam över.

Mina barns svårigheter har ökat min förmåga att vara i nuet avsevärt. Jag står helt enkelt inte ut att vara i den oro som tankar gällande deras framtid och alla problem som lätt kan uppstå kring dem innebär. Den smärta som följer av tankar på att ens barn har det svårt är närmast outhärdlig.

Jag kan inte vara till någon hjälp för dem i det paralyserande tillstånd som sådan oro skapar. I nuet existerar inte den psykologiska smärtan. Om jag flyttar fokus från de negativa tankarna som ger näring åt smärtan och istället fokuserar på vad jag upplever med mina sinnen här och nu, så befrias jag från lidandet. Jag behöver bara klara av de situationer som uppstår i nuet. Jag kan lättare hitta lösningar och strategier för att hjälpa dem om jag förblir närvarande och accepterar dem som de är. I övrigt kan jag bara vara och njuta av livet!

När jag drabbats av fysisk smärta har jag erfarit att det är mycket svårare att förbli i nuet. Författaren Eckhart Tolle fick frågan från en kvinna som hade konstant ont, hur hon skulle bete sig för att orka med den fysiska smärtan och samtidigt förbli i nuet. Han svarade att hon kunde försöka fokusera på de delar av kroppen som inte gjorde ont och uppleva närvaron i de delarna, hon kunde också försöka uppleva närvaron i naturen, det friska och livgivande i omgivningen. Han uppmanade henne att sluta prata om sin sjukdom, utom i de fall det var nödvändigt som vid besök av läkare, eftersom tankarna på sjukdomen ökar bördan genom att det läggs på en massa psykologisk smärta ovanpå den fysiska smärtan.

Medvetenheten om att smärtan och tankarna inte är jag och den känslomässiga reaktionen inte heller är jag, utan jag är själva medvetandet, själva utrymmet för vad som än händer, den gudomliga närvaron av ljus, kärlek, frid, frihet och liv som finns inom mig och överallt runt omkring mig, möjliggör himmelriket här och nu!

A new earth

2008-04-27T20:56:00.005+02:00

Jag har tidigare tipsat om en bok av Eckhart Tolle "Lev livet fullt ut". Nu har han skrivit en ny bok som heter "En ny jord". Den har blivit en riktig bästsäljare och jag har inte lyckats få tag på den ännu, eftersom efterfrågan på den varit så stor.

Jag blev tipsad av en vän att man kan ta del av bokens innehåll via nätet. Oprah Winfrey har bjudit in Eckhart Tolle att tillsammans med henne under 10 lektioner á 1½ timme, dela med sig av budskapet som finns i denna bok och svara på frågor via telefon och mail i direktsändning på nätet.

När jag först fick reda på detta, trodde jag inte det skulle funka på min dator, som det tar evigheter att ladda ner så man kan kolla på en filmsnutt på youtube, så jag brydde mig aldrig om att testa. Det var först när en andra vän tipsade mig och övertygade mig om att det visst skulle funka som jag försökte.

Som tur är kan man kolla på lektionerna som redan varit i efterhand, för detta är verkligen sevärt! Det känns underbart att veta att så många runtom i hela världen, tar del av och har blivit medvetna om den kärleksnärvaro som finns inom dem. Hur medvetenheten om helheten och möjligheten till en ny värld redan finns inom räckhåll och är en verklighet inom oss!

Familjeunderhållning

2008-04-20T10:43:00.002+02:00

Igår såg jag och barnen en fullkomligt magisk film som lockade till många skratt. Först såg jag den bara med min trettonåriga son eftersom de mindre barnen föredrar tecknat och filmer med svenskt tal.

Efter att ha sett filmen blev jag dock övertygad om att den skulle falla även min tioåring och sjuåring i smaken och jag såg om den drygt två timmar långa filmen och läste högt för dem vad som sades utan att uppleva det som det minsta jobbigt.

Filmen heter Stardust och liknar inget alls som jag sett inom fantasy tidigare. Det här är en saga som i sitt berättande är totalt befriad från att spela på tittarens känslosamhet på det sliskiga sätt som man ofta ser i amerikanska filmer. Den här filmen talar till oss med en humor som ger en känsla av inre glädje och hopp.

Den ger känslan av att vi är värda så oändligt mycket mer än vi kan föreställa oss. Vi är strålande himlakroppar i universum. Filmen lockar en till att tänka stort och sikta mot stjärnorna!

Eskimo Nebula

2008-04-19T09:20:00.017+02:00

Min körledare är väldigt bra på att skicka inspirationsmail till sina vänner. Idag kom den här fantastiska bilden på Eskimo Nebula.

Jag slås av tanken på vad mycket det liknar det jag kan uppleva inom mig och som jag gjort trevande försök att uttrycka i bild. "I have a universe inside me" sjunger Sinead O´Conner i låten "The Healing room" Så sant!

Upplysning

2008-04-13T12:11:00.002+02:00

I serietidningar när någon plötsligt får en idé eller insikt om någonting brukar det ofta symboliseras av en lysande glödlampa. ”Nu gick det upp ett ljus” kan man säga, när man plötsligt förstår någonting.

Det är så väl beskrivande av det jag upplever faktiskt sker när jag får en insikt om någonting. Huvudet liksom vidgas och det strömmar in en massa ljus. Ett tillstånd av öppenhet och mottagande som kan ge en lätt pirrande känsla i själva huvudsvålen. Man blir upplyst om någonting.

Igår skrev jag om insikten om min dröms betydelse. Om hur andra människor är som en del av mig själv som för mig är bortdomnad, jag har inte någon känsel i den delen av kroppen. Vad man däremot kan uppleva oerhört starkt är ju andra människors känslor. Vi påverkas väldigt mycket av varandras känslor och ibland känns det som om det är våra egna.

Igår på tåget när jag var i mitt öppna tillstånd, strömmade det plötsligt musik från andra ändan av vagnen. Det var ett klassiskt stycke jag väl kände igen. Jag fylldes av tacksamhet över att få lyssna till det vackra stycket och tog upp lite pengar för att visa min uppskattning.

Den som spelade var inte synlig för mig utan befann sig som sagt i andra änden av tåget. Jag väntade med nyfikenhet på ”vilken del av mig själv” som hade förmågan att så väl hantera en fiol. När den utländske mannen kom gående med en plastmugg och sin fiol mötte jag hans blick.

Den tacksamhet som han utstrålade långt innan han sett att jag hade någonting att ge honom, blev så stark bara av att jag mötte hans blick. Känslan av hans tacksamhet när han mötte tacksamheten i mina ögon blev så kraftfull att jag upplevde det som om jag lyftes och svävade en decimeter ovanför sätet.

Alla andra i vagnen där jag satt hade vänt bort blicken då han kom. När han gått förbi vände sig en ung kvinna om och sa till mig – Du vet väl om att du stöder den organiserade brottsligheten genom att ge honom pengar?
Jag landade i mitt säte igen och svarade att jag bara ville tacka för musiken. Hon höll med om att han spelade fint, men höll fast vid att det var fel att ge honom något.

Jag tog in även hennes känsla av kluvenhet och kunde känna igen den från tidigare tillfällen på tåget, då någon kommit och lagt en inplastad beskrivning av ett desperat hjälpbehov och sedan kommit förbi för att samla in pengar. Jag har aldrig upplevt de historierna som trovärdiga och aldrig gett dem några pengar, men ändå kunnat uppleva en kluvenhetskänsla och ett obehag.

Hon går av vid nästa hållplats och jag känner tydligt att också hon är en del av mig och jag kan släppa obehagskänslan hon gett mig och åter falla in i friden och välbehaget jag haft innan jag mött dessa båda medmänniskor.

Vi hjälps åt att ge varandra upplevelser där vi kan få tillfälle att lära oss något nytt.

Kontaktimprovisation

2008-04-12T17:42:00.003+02:00

Att beröring och närhet är ett grundläggande mänskligt behov som på nytt har börjat aktualiserats mer och mer, märker jag när jag passerar en anslagstavla nere i centrum där det annonseras om flera föreläsningar i ämnet.

På sjuttiotalet experimenterades det rätt rejält angående detta och en del former har levt kvar eller tagits upp igen, kanske på ett nytt och mer medvetandegörande sätt.

Igår provade jag på något som kallas kontaktimprovisation och det blev en för mig mycket berikande upplevelse.

Vi inledde med en liten meditation för att landa och verkligen bli närvarande i kroppen. Det gjorde vi genom att bli medvetna om vår kropps tyngd mot underlaget och alla dess beröringspunkter. Sedan började vi sakta utnyttja underlaget och genom rörelse mot detsamma kunde vi uppleva beröringen som uppstod som smekande eller masserande.

Eftersom jag är mycket av en katt kändes det som ett naturligt sätt att kroma sig på och ett sätt att njuta av att vara i sin egen kropp som jag är väl bekant med.

Sedan gick vi vidare till för mig helt nya moment, där vi mer eller mindre använde en annan människas kropp på samma sätt som golvet. Vi flyttade tyngdpunkten mellan varandra och blev varandras underlag i växlande vila och rörelse.

Med stor beröringsyta och mycket tyngd upplevde jag rätt fort att en växelverkan uppstod där jag kände tillit till att vila min tyngd på någon annan och allt mer akrobatiska rörelser blev möjliga, där det kändes som om man satt ihop som siamesiska tvillingar ungefär.

Kontaktövningarna kom att inkludera fler personer när man rörde sig runt i rummet och plötsligt kom i kontakt och liksom växte samman med fler personer.

Vanlig dans är ju också ett sätt att röra sig och samverka tillsammans, men det kan jag ofta mer uppleva som en parningslek där den fysiska beröringen lätt kan uppfattas som sexuella inviter.

Den typ av samhörighetskänsla jag upplevde av den här typen av övningar var en mycket behaglig närhet som jag inte alls upplevde som sexuell, trots att jag tidigare aldrig varit nära människor på det här sättet annat än i sexuella sammanhang.

Förutom att mitt närhetsbehov för tillfället blev mättat gav det en känsla av delaktighet.

I natt fick jag ett budskap i en dröm som väckte mig för att ge mig tillfälle att registrera det. Budskapet var att andra människor bara är som en domning. Jag förstod ingenting av det budskapet i natt men lade orden på minnet trots att de lät rätt negativa i mina vakna öron.

På tåget hem förstod jag vad budskapet avsåg. Andligt sett har jag ofta liknat mänskligheten som delar i en och samma kropp. I kontaktimprovisationen var detta något jag kunde uppleva även fysiskt. Men eftersom min känsel och övriga sinnesnärvaro enbart sitter i den kroppsdel som jag utgör av helheten, blir övriga kroppsdelar rent känselmässigt som bortdomnade. Likafullt är andra människor viktiga och betydelsefulla för min existens.

Att älska sin nästa som en del av sig själv är villkorslös kärlek.

Medvetenheten om att vi hör ihop i ett större sammanhang förstärktes till att för mig även omfatta vårt fysiska jag och himmelriket känns alltmer överraskande nära.

Keltiskt horoskop

2008-04-09T14:37:00.004+02:00

Är man som jag född den första december, är man enligt Keltiskt horoskop en Askperson. Jag måste erkänna att jag känner igen mig rätt väl i beskrivningen. Har ingen aning om vad detta är grundat på men kan tycka att det är lite kul iallafall. Vill du kolla vilket träd du själv liknas vid så klicka in på länken nedan.

Keltiskt horoskop

Egenskaper Ask
Frihet och oberoende i kropp, sinne och själ. Detta är vad personerna födda i askens tecken längtar efter. De letar efter samma kvalitéer hos andra. De är orubbligt lugna men de letar samtidigt efter förändring och utmaningar.

Om askpersoner begränsas eller saknar utmaningar tenderar de att klaga och kritisera. De är ideala ledare och inte särskilt undergivna. Askpersoner är sanna upptäckare. De gillar att vara i ett ständigt progressivt tillstånd.

De har mycket fantasi och uppskattar även de obetydliga sakerna i livet eftersom det enligt dem alltid finns något nytt att upptäcka. Deras beteende är alltid väldigt tolerant. De avskyr orättvisor och ger andra mycket utrymme. De upptäcker världen via sitt intellekt.

Askpersoners svaghet syns tydligt så fort du försöker förtrycka deras frihetsvilja. Då förvandlas de till vilda kämpar. Deras obegränsade energi och kunskapsstörst skulle okontrollerat söka efter ett sätt att få utlopp om det stötte på hinder. Detta skulle kunna tolkas som aggression och onaturlig ytlighet.

Askpersoner behöver en partner som är på samma nivå som de själva. Askpersonen letar efter utbyte med sina konstanta upptäckter och kan inte acceptera begränsande förbindelser. Deras energi behöver stöd och inte hinder. Den som planerar att tillbringa ett spännande liv med en askperson måste följa ovanstående regler.

Balans

2008-04-08T09:46:00.003+02:00

Jag har funderat över anledningen till att jag känner mig mest hel som människa när jag lever själv med mina barn.

Det jag kan se händer med mig i ett förhållande är att det lätt uppstår en obalans mellan min manliga och min kvinnliga energi. Det blir så lätt att man anpassar sig efter sin partner och om ens partner till exempel ofta uppvisar ett explosivt beteende, kan det bli så att förmågan att visa ens egen känsla av vrede försvinner.

Man kompenserar på något sätt varandras personligheter och i vissa fall kan det fungera på ett positivt sätt, men i många fall kan det gå snett och man kan förlora kontakten med sina egna känslor.

Ofta är det nog mammorna som förväntas uppvisa ett behärskat lugn och vara barnens trygga famn i alla lägen.
I Astrid Lindgrens beskrivning av Emil i Lönnebergas föräldrar blir aldrig mamma Alma arg på Emil för hans hyss, på det sätt som pappa Anton blir.

När jag lever ensam med mina barn har jag väldigt nära till alla känslor. Det uppstår inga blockeringar i flödet. Det är befriande. Visst har också jag ett närhetsbehov och jag kan se att det ideala vore att ha ett förhållande där man kan mötas och ge varandra det utrymme man behöver.

Ny blogg

2008-04-02T09:33:00.002+02:00

Eftersom det av någon anledning inte går att publicera inlägg längre på min blogg på spray. filosofia öppnar jag nu en nödblogg här.

När jag på ett religionstest blev klassad hedning, blev jag intresserad av att börja läsa lite i min bibel igen. Den hade legat oanvänd i tjugo års tid.

Min utmaning blev att inför varje söndag läsa evangelietexten enligt kyrkoåret, för att se hur jag tolkar texterna idag, utifrån mitt "hedningaperspektiv".

Nu har påskdagens blogg därför blivit liggande ett tag och jag har kommit lite efter, men nu kommer den alltså här istället.