tisdagen den 8:e november 2011

"Varför lever jag, vad är det för mening med alltihop och vad ska jag ha till middag?"

Jag tar mig glatt an Pias föreslagna tema ”Varför lever jag, vad är meningen med alltihop och vad ska jag ha till middag?” Vad månne bliva av detta? Spännande det här med att skriva från hjärtat. Varför lever jag? En fråga som skapar nya frågor...vad Är Jag?...vad Är Liv? Genom att försöka definiera detta känner jag att jag förmodligen kommer att begränsa mig själv o livet. Jag vill vara öppen för oändliga möjligheter o känner mig lätt instängd i det som många andra kanske upplever som trygghet. Livet är överraskande o föränderligt och så upplever jag även oss människor vara om vi verkligen vågar tillåta oss att se oss själva.

Vi har en förmåga att lätt begränsa varandra och livet genom att ha en massa förutfattade meningar om varandra baserade på tidigare erfarenheter, som kanske inte ens är vår egna erfarenheter av varandra utan handlar om sådant som hänt för mycket längesedan. Är vi uppmärksamma kan vi avslöja oss själva o våra mönster, när vi som bäst håller på att beskriva en jobbig typ, en bekant, en nära vän eller vår partner ...Om vi vågar se oss själva i varandra o acceptera att allt detta som vi ser i andra finns inom oss...kan vi komma att ana att ”Jag” innefattar så oändligt mycket mer än ”bara jag”...att ”jag” snarare är en del av ett Vi som upplever denna stund tillsammans. Vi Är själva upplevandet. Varandet som tar sig uttryck på alla möjliga tänkbara sätt o som ständigt ger oss nya ledtrådar, som vi kan börja nysta i för att finna att det finns ingen slutända, utan det liknar mer ett nät där vi alla hör ihop och samverkar.

Vi är inne i en tid då jag tror allt fler kommer att kunna se dessa samband, en tid då meningslösheten i att konkurrera blir allt mer uppenbar. Vi slösar med jordens resurser o tillverkar en massa onödiga prylar som vi inte behöver. Vi gör det för att tjäna pengar. Behöver vi pengar o behöver vi kalla något mitt eller ditt ifall vi upptäcker att vi delar samma varande? Jag tror inte det. Jag tror på oss tillsammans som ett gemensamt uttryck, en skapelse av varandet i oss, som även kan uttrycka sig på många andra sätt än varandes människor. Kanske är vi i vår mänskliga form som en lek med dockor...en kär lek...lekt av oss själva...för att förstå....eller bara för att ha roligt!

O så slutligen dagens middag: Kycklingfilé som marineras i Thai sweet chili sauce o soya, wokat tillsammans med grönsaker, en skvätt havregrädde o jordnötter, serveras med ris . Smaklig måltid o en god aptit på livet önskar jag er!

1 kommentarer:

Pia Johansson sa...

Hej Fia! Du tog tag i min fråga : ) Själv är jag just nu inne på att jag/vi bara är en liten länk, det kanske är lite samma som du skriver. På något sätt är det ju rätt trösterikt att vara en bloss i universum, en kort blinkning i tidens gång. Och kycklingen låter god!