Jag spelar inga spel och jag är medveten om att min uppriktighet ibland kan göra andra människor ledsna. Det kan vara väldigt jobbigt att behöva göra någon besviken, men vill jag vara sann mot mig själv är det ibland oundvikligt. Många gånger är det enklare att vara till lags och anpassa sig efter andra människors önskningar eller förväntningar.
Genom att uttrycka vad jag själv innerst inne vill och önskar kan det jag önskar bli verklighet. Jag kan inte regissera andra människors ageranden men genom att vara tydlig med vem jag är och vad jag vill kan jag antingen attrahera eller stöta bort människor ur mitt liv. Jag vill inte försöka övertyga någon att följa min väg, utan för mig är det viktigaste att var och en följer sitt eget hjärta och när våra vägar korsas eller följs åt, kan vi glädjas över det och njuta av varandras sällskap.
I lördags blev jag ställd mot väggen av en människa som jag ännu inte känner särskilt väl, men som jag tidigare uttryckt intresse för att vilja lära känna närmare.
Hon hade fått höra att jag skulle ha en träff med andra nära vänner och undrade över varför jag inte bjudit in henne.
Den enkla vägen hade varit att hälsa henne välkommen till träffen och då hade jag dessutom fått framstå som en förtjusande människa som inkluderar alla.
Jag valde en annan väg och sa precis som det var, att träffen ifråga var ett tillfälle jag skapat för att få möjlighet att träffa de nära vänner som jag prioriterar mest i mitt liv just nu. Jag kom att känna mig rätt upprörd, anklagad och ifrågasatt i den här situationen, vilket var obehagligt, men så här i efterhand är jag väldigt glad och tacksam över att ha fått tillfälle att uttrycka en sida av mig själv som kan upplevas som rätt obekväm, både för mig själv och andra.
Jag fick en alldeles fantastisk söndagseftermiddag tillsammans med mina älskade vänner, en upplevelse som jag gått miste om ifall jag valt den enklaste vägen. Visserligen hade det kunnat bli ett underbart möte även om min nya bekantskap blivit inkluderad men det hade blivit något helt annorlunda och inte det som jag och mina vänner kommit överens om denna gång.
Att riskera att stöta bort människor genom att visa vem jag är skrämmer mig inte längre. Min önskan är att omge mig med människor som accepterar och uppskattar mig just för den jag är och som vill möta mig i villkorslös kärlek. Jag inbjuder till och skapar många tillfällen att mötas på, både på tu man hand och i grupp, så möjligheter att utveckla nya kontakter finns det gott om. Jag vill uppmuntra människor att droppa fikonlövet och bara vara sig själva. Sanningen gör oss verkligen fria. Paradiset finns i det öppna. Jag upplever att jag kan skapa det jag själv drömmer om bara genom att tillåta mig att vara den jag är fullt ut! Prova på och njut! <3 <3 <3
0 kommentarer:
Skicka en kommentar