Jag har en vän som är väldigt bra på att se andra människor och på att visa andra uppskattning.
Han ser kvinnor som gudinnor och i hans sällskap kan den mest oansenliga lilla blomma slå ut och känna sig vacker och älskad. Jag tycker det här är en fantastiskt fin egenskap som min vän har och han inspirerar även mig att uttrycka och våga visa mer av den kärlek jag känner till andra människor.
Tyvärr har det hänt att den som fått uppskattningen och njutit av den, blivit beroende av den. Den har fått henne att äntligen känna sig levande och glad…och då har hon velat ha mer av den form av bekräftelse som denna man gett henne.
Så hon har lockat med sin kropp och med sina ord, för att få honom att ge henne mer. Inte för att hon uppskattar honom som person, utan för att hon vill att han ska få henne att känna sig uppskattad. Hon vill bli dyrkad.
En längtan efter kärlek har gjort att hon erbjudit sig själv och sin kropp inte för att hon älskar honom utan för att hon vill bli älskad. Efteråt har hon känt sig äcklad av vad som hänt och känt sig utnyttjad. Vad hon inte insett är att det är hon själv som utnyttjat sin egen kropp för att få njuta av lite uppmärksamhet. Det hela är mycket sorgligt eftersom hon istället beskyller min vän och menar att det är han som betett sig illa. Han som bara givit henne det som hon uttryckt sig vilja ha.
Tyvärr är det nog ganska vanligt att sådant här händer. Att människor ger för att få något tillbaka. Att människor säger: Jag älskar dig, som om det vore en fråga som kräver ett svar. Att älska sin nästa som sig själv, heter det och den kärleksrelationen som vi har till oss själva är den som behöver fungera för att det ska vara möjligt att möta andra människor i kärlek. Att älska och respektera sig själv och inte göra sånt som vi innerst inne tycker känns fel. Alla kan vi begå misstag och det behöver vi förlåta oss själva för, inte förneka och skylla på någon annan. Att ta ansvar för sina egna handlingar, är en bra början till att hitta kärleken till sig själv och till andra.
3 kommentarer:
"Att älska och respektera sig själv och inte göra sånt som vi innerst inne tycker känns fel. Alla kan vi begå misstag och det behöver vi förlåta oss själva för, inte förneka och skylla på någon annan."
Älskar och respekterar han sig själv?
Ser han att hon gör det för att få uppmärksamhet? Eller tror han att hon älskar honom?
Är det naivitet och oskuldsfullhet eller ett ömsesidigt utnyttjande?
Hur ska man veta om det är villkorslös kärlek eller inte?
De frågor du ställer Bengt, kan endast den det gäller besvara. Det är frågor som vi alla kan ställa till oss själva. Jag tror de båda kan lära sig en hel del av sitt möte. Vi människor finns till för varandra o vi kan växa genom alla typer av möten. Genom att vara nära, observera o samtala med dessa människor har jag också lärt mig något o det delger jag i denna blogg. Hur sann min iakttagelse är i just det här fallet, vet vi inte och det är inte så viktigt eftersom min uppgift inte är att döma utan jag kan använda mig av min upplevelse till att förstå något o lära.
Jag känner delvis igen mig själv i din vän. Jag ser också kvinnor som gudinnor, men jag vet inte om kvinnor i mitt sällskap slår ut och känner sig vacker och älskad. Jag känner igen dilemmat i alla fall.
Jag är nog försiktig (feg?) och undviker att trassla in mig i förhållanden. Jag är mer filosofiskt lagd, tänker, skriver och läser mer än handlar.
Jag tycker att ditt blogginlägg är intressant och tankeväckande.
Mina tankar om ämnet är att, om hon inte ger och känner äkta kärlek, utan låtsas kärlek för att själv bli älskad. Då kan hon inte få den kärlek hon behöver, därför att hon vet att det bygger på en falsk grund.
Om du spelar apa för att bli älskad, så är det apan som blir älskad inte du.
Hjälper man henne att bli den gudinna hon egentligen är innerst inne, genom att spela med i hennes spel? Eller är det bättre att avslöja spelet?
Att våga vara naken fysiskt, mentalt, själsligt och andligt är viktigt för att kunna möta sanningen, kärleken, livet och Gud.
Skicka en kommentar