Vad är egentligen medkänsla? En del anser att en inte kan vara lycklig och glad när det ser ut som det gör i världen. Hur kan jag vara glad om min broder svälter? Saknar jag i så fall helt empati?
Visst gör det ont i mig när jag möter människor som har det svårt! Jag kan känna av och påverkas mycket av andra människors känslor. Jag kan känna dem som om de vore mina egna. Jag upplever mänskligheten som en och samma kropp. Att jag kan uppfatta smärtan i hela mig, när jag bränner mig på fingrarna, betyder dock inte att jag får brännblåsor på fötterna.
Signalen som medkänslan sänder mig, är inte att gå in i andra människors lidande. Medkänslan ger mig signaler att tillverka mer positiv energi och kärlek som kan ha en helande inverkan på ett öppet sår, precis på samma sätt som kroppens system fungerar. Medkänslan uppmanar mig att hjälpa på alla de sätt jag kan, och genom att finnas till för andra helar jag också mig själv.
Något som jag anser skapar obalans i världen är att vi genom massmedia exponeras för så onaturligt mycket elände, som kan förlama oss helt, eftersom det inte står i proportion till vad vi mäktar med . Det ger oss inga verktyg för hur vi ska kunna hjälpa, utan lämnar oss helt maktlösa. Jag tror inte vi kan ta in hur mycket som helst utan blir till slut apatiska. Det som från början var medkänsla förvandlas till en klump av obehag som kan vara svår att definiera....Ångest?
Jag ser inte på TV, jag läser inga tidningar. Blundar jag för ondskan i världen?
Eller bevarar jag min förmåga att agera utifrån medkänsla?
Jag vill tjäna det gemensammas bästa! Jag vill stå till livets förfogande i tillit och villkorslös kärlek!!!
I det Är jag lycklig!
6 kommentarer:
Det beror på hur vi förhåller oss till alla synpunkter, gå in på http://www.greatfreedom.org/sweden.html och ta del av hur vi kan vila i medvetenheten.
Hej Bengt! Det här var liksom en liten beskrivning hur jag förhåller mig och vilar i den villkorslösa kärleken...mitt sätt fungerar utmärkt för mig o om du vill får du gärna dela med dig av hur du förhåller dig genom att skriva det här.
Jag tycker också att massmedia koncentrerar sig för mycket på de negativa sidorna av tillvaron. Det goda som är och sker, sker i det tysta. Om ett barn dör står det i tidningen, men inte att 300 välmående barn har fötts samma dag.
Om en kvinna har blivit våldtagen, står det i tidningen, men inte att tusentals kvinnor har haft underbara kärleksstunder under samma natt.
Det står om bombdåd i Afghanistan och Irak. Det står inte att världen är fredligare än någonsin i historien. Det är inget världskrig, Vietnamkrig eller ens kallt krig, som det var under det förra århundradet.
Enligt mitt sätt att se det ska man inte blunda för hur det är eller hur man tror att det är, varken ute i världen eller i ens inre värld.
Det man blundar för eller undviker blir kvar. Det man ser på försvinner eller omvandlas. Om man har den uppfattningen att världen är ond, blir den föreställningen kvar om man blundar för att man inte vill se den.
Är det villkorslös kärlek om villkoret är att man stänger ute världen, för att känna den kärleken?
Om man övar sig i att vila i medvetenheten, kärleken, intelligensen, korta stunder då och då, blir det en vana. Då kan man få tillgång till den kärlek, medvetenhet och intelligens som är ens sanna natur. Då ser man att orsaken till människors lidanden är deras synpunkter som de fastnar i.
När man möter en kvinna med starka negativa åsikter, kan man välja att se henne som en elak kärring eller en gudinna med tillfälliga synpunkter.
Om vi får tillgång till vår inre källa kan vi på ett intelligent och kärleksfullt sätt se lösningar på de problem som går att lösa eller acceptera hur det är om det är något som inte går att lösa.
Personligen tycker jag inte att det är att blunda för verkligheten, att undvika att matas med ett som du själv skriver, snedvridet perspektiv av verkligheten som massmedia presenterar. Så länge människor vill se sånt är det den snedvridna bilden som kommer att presenteras. Så länge denna typ av nyheter är det som säljer kommer det att fortsätta tryckas. Jag tror inte media förhöjer människors medvetenhet, utan tillgången till vår inre källa som du beskriver o all kunskap som finns där upplever jag (inte helt oväntat)finna inom mig. :-)
Jag är intresserad av det som händer i världen. Även om massmedia har ett snedvridet nyhetsflöde, så vet jag inget annat sätt att få tillgång till vad som händer.
Jag anser att med tillgång till vår inre källa kan vi ta hand om den informationen på lämpligt sätt.
Fint Bengt! Följ ditt hjärta:-) Vi är olika. Olikheter behövs. Din väg är inte min. Jag respekterar din väg och tror du har en viktig funktion i det du gör. Jag följer mitt hjärta och har en annan funktion att fylla som jag tror är lika viktig.
Skicka en kommentar