Medvet-Ande

Jag har startat en diskussion på det andliga forum där jag är medlem. Ämnet för diskussionen är: Villkorslös kärlek, tvåsamhet och sex. Många har bidragit med kloka synpunkter och det är speciellt ett svar som jag tycker är mycket insiktsfullt och därför vill jag publicera det här och hälsa alla som är intresserade välkomna till forumet.

”Gillar ämnet och diskussionen. Spännande att läsa alla åsikter.

Kan ju inte låta bli att bidra med mina tankar om ämnet.

Kärlek är just kärlek, dvs frånvaron av rädslor, egentligen allt det som ÄR. Rädslorna är det som inte är... inte så himla lätt det här med vårt begränsade mind....

Villkorad kärlek är inte kärlek eftersom kärlek till sin natur är villkorslös, den inkluderar allt och exkluderar inget. Därav faller också tanken med tvåsamhet som ett uttryck för kärlek. För mig är tvåsamhet ofta en form av avtal som tillfredställer våra trygghetsbehov, vilket i sin tur är ett uttryck för otrygghet, dvs rädslor.

Visst kan man välja att dela liv, boende, familj osv med varandra av glädjen att göra det, men det är i så fall mera som ett projekt än som kärlek, ungefär som att komma överens om att gå på bio tillsammans. Visst kan man välja det av kärlek till varandra och det är väl egentligen det enda rimliga när vi pratar om parrelationer., men det är inte kärlek det är ett projekt.

Liksom alla projekt människor emellan så behöver det då oftast regleras i någon form, vi behöver sätta oss ner och komma fram till gemensamma regler för vad som ska gälla i projektet, och då även regler för hur projektet ska avslutas eller hur vi kan lämna det. I samma stund som vi binder oss till ngt så har vi lämnat kärleken, eftersom kärleken är det som ÄR och inte det som kommer i morgon.

Sex då? Ja sex är ju definitivt ett uttryck för kärlek och glädje. Och som sådant ngt vi kan göra tillsammans med vem vi vill bara för att vi tycker så fantastiskt mkt om varandra och just att glädjas och njuta tillsammans av något är väl det som är kärlek när den är som bäst, vare sig det handlar om ett öppet samtal från hjärta till hjärta, en trevlig middag med några älskade vänner, att dansa tillsammans, att ha sex tillsammans osv.

Men där går gränsen för kärleken för de allra flesta, konstigt egentligen, men jag antar att det är urgammalt kulturellt betingat, Barnens trygghet, Den gravida kvinnans trygghet, Mannens behov av sin avkomma, Ekonomisk trygghet (dvs kontroll över barnalstrandet, och därmed försörjningsbördan), Rädsla för sjukdomar. Tillgång till sex osv Listan kan göras lång, men allt handlar om rädslor och inte kärlek.

Min dröm är ju att sex skulle vara precis så fritt och spontant som jag tror att det är avsett att vara. Ett innerligt uttryck för kärlek i nuet. Men vill ju på inget vis påstå att jag är där själv, när det gäller sex så är jag, i alla fall då jag har en relation, trogen kanske av rädsla att bli övergiven om jag inte är det. För de flesta är det ju det heligaste i ett avtal om en parrelation. Det ligger så djupt att jag då jag älskar ngn och har en relation med denna så är lusten "avstängd" i relation till andra människor. Varför? Beror det på kulturell prägling? På rädsla att bli övergiven? Eller kanske på att jag begränsar min kärlek? För mig har iaf bara tanken på att vara otrogen varit ett väldigt tydligt symtom på att den parrelation jag har, inte längre är bra...

Går vi sedan vidare på den tanken så tror iaf jag att relationen ofta inte har varit bra eftersom den har varit villkorad, eftersom jag varit rädd för att älska fullt ut utan villkor. Villkor som har begränsat både den praktiska vardagen och kärleken. Vi har helt enkelt inte vågat älska fullt ut och därför begränsat även kärleken, vilket ju enligt det jag tidigare skrivit är omöjligt, då är det inte kärlek längre.

Vill ju säga några ord om lust också. Lust är för mig väldigt besläktat med glädje, ordet "kåt"s ursprungliga betydelse är "glad", "yr" och det stämmer bra för mig. Lust, glad och kåt är för mig nästan synonymer, och glädjen finns där kärleken finns.

Ha en fantastiskt glädjerik och kärleksfull dag alla!”

Publicerar även mitt svar här:

Tack Sigfrid! Underbart att ta del av dina tankar och upplevelser av tvåsamheten som jag helt kan känna igen mig i. Att betrakta parrelationer mer som projekt tycker jag är en utmärkt beskrivning på hur det faktiskt fungerar. Man kommer överens om vissa villkor... det är inte villkorslös kärlek. Lusten, föds ur glädjen och tacksamheten och kan ta sig uttryck på många sätt inte nödvändigtvis genom sex, det föder kreativitet av alla de slag.

Jag hoppas att det du skriver här Sigfrid kan väcka medvetenhet om hur vi fungerar, det är värdefulla insikter du fått och genom att dela med sig av insikter kan man så ett frö till en insikt i en annan människa. På så sätt höjer vi medvetenheten och blir inte lika begränsande i vår kärlek. Det behöver ju inte för den skull betyda att vi väljer att ha sex med fler än en människa men vår trygghet och tillit är inte beroende av vad andra människor gör utan bottnar i den villkorslösa kärleken som vi tar emot i varje andetag.